Åtalade ex-pojkvännen berättade i fyra timmar om Wilma Andersson

Under förundersökningen sade den åtalade ex-pojkvännen oftast ”inga kommentarer”. I tingsrätten är han mångordig – och upprörd.
– Jag är anhörig. Jag är målsägande i det här målet, säger 23-åringen till åklagaren som vill fälla honom för mord. 

Den mordåtalade mannen har bytt till vit skjorta den här dagen när förhöret med honom ska ske och han ska hävda sin oskuld i Uddevalla tingsrätt. 

När en kroppsdel med endast 23-åringens dna på emballaget hittas i hans bostad vägrade han i princip prata med utredarna. Men nu är det en vältalig och mångordig misstänkt mördare som träder fram. 

Den bild 23-åringen ger av sin relation till Wilma Andersson är en helt annan än den kontrollerande, förminskande och våldsamma som åklagaren och Wilma Anderssons familj beskrivit. 

– Det ni inte nämner är att 99 procent av förhållandet var bra. Vi spenderade nästan varje dag med varandra under två år. Du har ju läst meddelandena i min telefon – 2.500 kärleksförklaringar, säger mannen till åklagaren.

23-åringen har varit märkbart lugn under processen hittills, men under förhöret blev han ibland hetsig. Oftast riktades det mot Wilma Anderssons anhöriga som han menar ljuger och inte bryr sig om Wilma på riktigt. Åklagaren har ju tidigare beskrivit Wilma Andersson som en utsatt person och där håller ex-pojkvännen med.

– När jag träffar henne är hon hemlös. Jag plockar upp henne från den här röran och ger henne en lägenhet och shoppar åt henne, säger han.

Plötsligt berättar han också en lång, sammanhängande berättelse om att han var borta från lägenheten under många timmar den kväll Wilma Andersson sägs ha dött. Den stämmer med kontrollerbara fakta, och åklagaren undrar varför han inte sade detta direkt. Under de första förhören sade 23-åringen i stället att han bara var hemma.

– Jag menade att jag var hemma de där dagarna. Sammantaget var jag hemma hela tiden, säger han nu.

De frågor 23-åringen inte har svar på är de helt centrala, som gäller kroppsdelen och blodet som hittats i hans lägenhet. Blodet har han aldrig lagt märke till och kroppsdelen har han aldrig hanterat, säger han. Varför hans dna finns på emballaget vet han inte, men varför han har så mycket folie hemma vet han däremot – han döljer sitt cannabisbruk. 

– Lukten tränger igenom annars.

– Men du röker ju i lägenheten? invänder åklagaren.

– Jag vädrar sedan, svarar mannen.

– Jag har jobbat med narkotikamål också och aldrig varit med om det här, säger åklagaren.

– Nej, men så gjorde jag. Och det funkar, säger 23-åringen med fast blick. 

Nu gör rätten uppehåll i en vecka. Fredag 5 juni fortsätter målet i Uddevalla.