Jesper Strömbäck: ”Rapportering om fejkade nyheter riskerar att sprida dem mer”

När traditionella medier granskar fejkade nyheter riskerar det att bidra till spridningen av dessa, visar en ny forskningssammanställning. Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, tycker att ribban för vilka fejkade nyheter som ska granskas bör höjas.

Fejkade nyheter, eller fake news, har det senaste decenniet blivit ett etablerat begrepp. Det används för att beskriva den avsiktligt felaktiga och vilseledande information som framställs som nyheter. Flera gånger har det dock varnats för att det huvudsakliga målet med skapandet av fejkade nyheter är att de just ska tas upp i traditionella medier, och därmed spridas vidare.

– De som skapar falska nyheterna är politiskt eller ekonomiskt motiverade aktörer eller alternativa medier. Men de har ganska liten spridning, trots allt, och når framför allt grupper som redan är övertygade anhängare, säger Jesper Strömbäck. 

I en ny artikel, publicerad i Annals of the International Communication Association, konstaterar Jesper Strömbäck och hans forskarkollegor nu att de traditionella medierna har en viktig förstärkande effekt som kan göra att fejkade nyheter får stor spridning. Det gäller trots att medierna, när denna information granskas, oftast har som mål att klarlägga vad som är korrekt och inte.

– Syftet är för det allra mesta gott: att granska och avslöja. Men effekten kan ändå vara att man både bidrar till att sprida fejkade nyheter, och att fler människor tror på innehållet. ”Vägen till helvetet är kantat av goda avsikter” sägs det ibland. Det här är lite ett exempel på det, säger Jesper Strömbäck.

Har de traditionella medierna varit tillräckligt uppmärksamma på att fejkade nyheter utformas för att de ska få uppmärksamhet även där?

– Ja, i viss utsträckning. Och det har gjorts av politiker i alla tider. Ska man få medier att uppmärksamma någonting ska man anpassa sig till medielogiken. Men om de politiska aktörerna gör det bra fungerar det samtidigt som en subventionering av det journalistiska arbetet: det blir enkelt och billigt att bevaka. Det är samma sak med fejkade nyheter. De lever upp till kraven om att nyhetsvärdet ska vara högt. 

Han beskriver att ett dilemma uppstår för traditionella medier när fejkade nyheter börjar få spridning i digitala eller sociala medier.

– Traditionella medier skulle inte rapportera om rykten. Men mycket av det som i dag sprids i digitala och sociala medier har en sanningshalt som ligger i linje med rykten, och medier kanske ändå väljer att plocka upp det. Det är balansgång som är knepig, för vad ska räknas som stor spridning? 

Finns det risk att läsaren påverkas att tro på ”nyheten”, även om de traditionella mediernas granskning visar att den är falsk?

– De kan göra det. Våra hjärnor är formade för ett annat informationslandskap än det vi lever i nu. Vi är inte så bra som vi tror på att avgöra vad som är sant eller falskt.  Vi har alla en mer eller mindre stark tendens att köpa den information som stämmer med våra förutfattade meningar. Ett annat problem är att ju oftare vi hör ett påstående desto större är sannolikheten att vi uppfattar det som sant.

Världshälsoorganisationen WHO nämnde redan tidigt i år att ett stort hot under den pågående coronapandemin är en så kallad ”infodemi”, där falsk information och fejkade nyheter sprids i virusets spår. Jesper Strömbäck nämnde häromdagen i ett blogginlägg ett av dessa exempel, en konspirationsteoretisk film, som också uppmärksammats av tidningen New York Times.

– Det är ett slående exempel. Jag hade inte hört talas om den filmen innan dess. Skulle man följa trafikdata för filmen skulle man säkert se att det ökade efter rapporteringen om den. Det finns nog många fler exempel också. Än så länge är det här dock ett mindre problem i Sverige än hur det ser ut i den amerikanska kontexten, säger Jesper Strömbäck.

I USA står man inför en valrörelse, med en sittande president som ofta sprider lögner. Hur ska medierna hantera en sådan situation?

– När fejkade nyheter får sin spridning från den högsta politiska ledaren måste de traditionella medierna ta på sig uppgiften att granska det. Men det finns nog skäl att fundera på hur man gör det, så att man inte ger mer uppmärksamhet än nödvändigt åt den felaktiga informationen.

Vad måste medier som granskar fejkade nyheter tänka på när det gör det?

– Det konkreta är att hela tiden tänka på att inte ge mer utrymme än nödvändigt åt den information som är falsk. Man måste också göra en grundlig bedömning om den falska informationen fått så pass stor spridning att det är värt att uppmärksamma. Om den fått det, då finns starka skäl att granska den, men inte annars. Jag tror man måste höja ribban för vad som anses vara stor spridning, säger Jesper Strömbäck och tillägger: 

– Det andra, mer abstrakta, svaret handlar om huruvida det finns ett fungerande ansvarsutkrävande när politiska aktörer sprider falsk information. Den amerikanska situationen har visat ganska tydligt att politiker kan vara framgångsrika även om de ljuger. Hur ska vi förhindra att Sverige hamnar där? Det är kanske det medierna borde granska mer, och när man upptäcker att politiker sprider falsk information ska de ställas mot väggen så att de inte kommer undan med det. 

Läs fler texter av Hugo Lindkvist och mer om mediepolitik