Per Svensson: Det kan bli ännu en lång het sommar i USA

Dagens demonstrationer och kravaller i Minneapolis väcker minnen från upploppen 1967-68. Och nästan alltid är kontrasten mellan det brott den svarte mannen misstänks för, och polisens agerande, tragiskt stor.  

Lågorna som slår ut från polisstationen i Minneapolis ges energi av historiens vinddrag.

Blueslegenden John Lee Hooker sjöng 1967 in ”Motor City is burning”, ett slags ögonvittnesrapport från upploppen i Detroit samma år: ”My home town burnin'  down to the ground / Worser than Viet Nam”.

Värre än Vietnamkriget? Kanske inte. Men det var illa. Det var dramatiskt. ”I could hear the people screaming / Sirens fill the air”.

Historien upprepar sig inte, den bara rimmar, brukar man snusförnuftigt säga (Mark Twain lär ha sagt det först). Ibland kan man dock gripas av tvivel.  Kravallerna i Watts i Los Angeles 1965, Detroit 1967, Rodney King-kravallerna i Los Angeles 1992, Ferguson-oroligheterna 2014, Baltimore 2015 och nu Minneapolis – alla följer samma mönster; ett polisingripande mot en afrikansk-amerikansk man blir gnistan som får ett kruttorn av frustration, förödmjukelser och fattigdom att explodera.

Och nästan alltid är kontrasten mellan det brott den svarte mannen misstänkts för, och polisens agerande, absurt stor. Eric Garner – som vädjade, ”I can't breathe” – innan han dog i samband med att han greps i New York 2014, var misstänkt för att ha sålt svarta cigaretter. George Floyd som i veckan dog under ett polisingripande i Minneapolis, och också han vädjade ”I can't  breathe”, antogs ha försökt använda en falsk 20-dollarsedel.

I Detroit i juli 1967 började det med en polisräd mot en illegal bar i de svarta innerstadskvarteren. Folk samlades utanför lokalen. Någon kastade en flaska. Sedan bröt inbördeskriget ut. Skottlossning. Plundring. Byggnader som stacks i brand. Guvernören satte in nationalgardet. President Johnson skickade fallskärmsjägare. Pansarvagnar patrullerade gatorna. När striderna ebbade ut efter några dygn hade ett fyrtiotal människor dödats och 1 400 byggnader eldhärjats.

Det var inte det enda upploppet i USA sommaren 1967 , som gått till historien som ”the long hot summer”. I runt 150 städer utbröt kravaller och oroligheter. 

I april 1968 exploderade tryckkokaren på nytt. Martin Luther King mördades, dagen efter att han hållit sitt berömda tal om hur han, likt Moses, fått se det förlovade landet från bergets topp, kanske inte skulle få komma dit själv, ”...but I want you to know tonight, that we, as a people, will get to the promised land!” Den första spådomen blev tragiskt besannad, den andra har gång på gång falsifierats.

Mordet utlöste omfattande oroligheter, upplopp och sammandrabbningar med polis och militär i en rad stora amerikanska städer: Washington DC, Baltimore, Chicago...  Under sommaren kom konfliktnivån i USA sedan att förvärras ytterligare genom mordet på den liberala presidentkandidaten Robert F Kennedy i juni och sammandrabbningarna mellan Vietnamdemonstranter och kravallstyrkor under demokraternas partikonvent i Chicago i augusti.

Två till synes vitt skilda proteströrelser löpte parallellt: Å ena sidan den afrikansk-amerikanska desperationen och bitterheten, i det dagliga livet kanaliserad i välmotiverad misstro mot polisen. Å andra sidan den vita medelklassungdomens uppror mot ett ljugande etablissemang, också detta uppror präglat av misstro mot ”ordningens” upprätthållare. 

I maj 1970 blev fyra studenter skjutna till döds av nationalgardet vid en antikrigsdemonstration vid Kent State University i Ohio, och Neil Young skrev en av pophistoriens mest bittra strofer: ”Tin soldiers / and Nixon coming / We' re finally on our own / This summer I hear the drumming / Four dead in Ohio”.

Nu ljuder trummorna igen. Växande frustration och desperation i de befolkningsgrupper som drabbas hårdast av coronaepidemin och dess ekonomiska konsekvenser, inte minst då den afrikansk-amerikanska gruppen.  Politisk, kulturell och social polarisering. En atmosfär så uppjagad att CNN-reportrar grips av polis när de gör sitt jobb i kravallernas Minneapolis. En president som på Twitter hetsar till fortsatt och upptrappat våld: ”...when the looting starts, the shooting starts”, när plundringen börjar, börjar skjutandet.

Allt tyder på att det blir en lång het sommar i Amerika.

Läs fler texter av Per Svensson 

Läs mer:

”Som svart i USA är det ovanligt svårt att andas just nu”