Polisvåldet mot svarta är en skamfläck för USA

DN 30/5 2020. Den amerikanska polisen dödar många, och ofta svarta. USA måste erkänna att det är ett problem.

Att det rör sig om polisbrutalitet borde stå utom varje rimligt tvivel. En svart man i Minneapolis, George Floyd, ligger still på gatan med handklovar. Den vite polisen trycker sitt knä mot nacken på honom i runt åtta minuter. Strypgreppet leder till medvetslöshet. Mannen avlider.

Vad som hänt före mobilvideon går ännu inte att veta. Polisrapporten säger att Floyd misstänktes för att ha försökt betala med en falsk sedel, att han tycktes påverkad och gjorde motstånd. Även om det är sant finns det inget försvar för polisens våld. Anhöriga kräver att det ska bedömas som mord.

Svarta löper minst dubbelt så hög risk som andra amerikaner att dödas av polisen.

Polismannen och hans tre kollegor i patrullen har fått sparken. FBI utreder. Men demonstrationer, både fredliga och våldsamma, har nu skakat Minneapolis och andra amerikanska städer i flera nätter. Butiker har plundrats, bränder anlagts. Tårgas och gummikulor har varit polisens svar, och Minnesotas guvernör har kallat in nationalgardet för att återställa ordningen.

På fredagsmorgonen greps ett tv-team från CNN på gatan mitt under direktsändning om kravallerna, ännu ett exceptionellt övergrepp som ytterligare sänker förtroendet för polisen.

George Floyds öde påminner om en rad andra fall där svarta män dödats av polis i USA, inte minst när Eric Garner kvävdes under liknande omständigheter i New York 2014. Polismannen ställdes aldrig inför rätta. Våren 2020 har flera uppmärksammade fall inträffat. Känslan bland svarta är att vita alltid klarar sig, särskilt om de är poliser. 

Amerikansk polis dödar många, även om antalet har legat konstant kring 1.100 per år det senaste decenniet. USA:s kärlek till vapen är en förklaring, det finns alltid skäl att tro att misstänkta börjar skjuta. Statens våldsmonopol ger samtidigt en fördel i domstol, där ett fällande kräver ont uppsåt.

Svarta löper minst dubbelt så hög risk som andra amerikaner att dödas av polisen. En faktor är utan tvivel ingrodd rasism, men framför allt speglar det att svarta oftare är fattiga och bosatta i utsatta områden med omfattande sociala problem och brottslighet.

Åtgärder har vidtagits inom polisväsendet, utan större effekt, inte ens i Baltimore där de flesta anställda är icke-vita. Livsfarliga strypgrepp är förbjudna på många håll. Uppenbarligen är ansträngningarna att rensa ut rötägg helt otillräckliga.

Minneapolis är en av många segregerade städer. Svarta tjänar en tredjedel mindre än vita, de har sämre skolor och inte råd med sjukförsäkring. Frustrationen är begriplig, och får mer näring av coronakrisen. Viruset drabbar svarta oproportionerligt hårt, liksom arbetslösheten i dess spår.

Med det sagt: inget rättfärdigar våldet och vandalismen efter George Floyds död. Bråkmakare som gillar att slåss och tända eld på saker ska lagföras. Det borde självfallet också ha gällt de vita högerdemonstranter som stormade delstatsparlamentet i Michigan tidigare i år. Men upploppen i Minneapolis spelar bara reaktionära krafter i händerna.

USA riskerar nu att polariseras än mer inför presidentvalet i höst. Provokatörer och nättroll jublar redan. Politiska strateger kommer för sin del att vilja locka missnöjda svarta, men också människor med sympati för polisen. President Donald Trump lever på splittring, och tar gärna hjälp av rasistiska klichéer. Den demokratiske utmanaren Joe Biden har redan stöd av en stor majoritet svarta, men behöver breda grupper för att vinna.

Polisvåldet har tagit steget in i valrörelsen. USA måste erkänna problemet. Måtte både domstolar och medborgare avkunna rättvisa.