https://cached-images.bonnier.news/cms30/UploadedImages/2020/5/29/7a01ccfa-8905-49ff-912a-950182e81ccf/bigOriginal.jpg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1010:568&crop=1010:h;center,top&output-quality=80&output-format=auto
En del av Kinnekulles berömda bergarter sticker fram.Foto: Alamy

Hanna Fahl: En gång svävade ett ufo ovanför mitt berg

by

En gång flöt ett UFO ovanför berget och en gång bodde det en eremit där. Alla som vuxit upp i närheten av Kinnekulle kan alla berglagren och har hukat i eremitens grotta.

Blomberg ligger vid Kinnekulles fot och där finns vår sommarstuga. Jag längtar dit mer än jag någonsin gjort. I april skickar mamma en film på en vårflod i en liten bäck och det ljudet är öronbedövande i hörlurar, som vitt brus.

Alla som växer upp i närheten av berget kan ramsan. Urberg sandsten alunskiffer kalksten lerskiffer trapp, rabblar vi i skolan. Alla bergarter i kullens lager. USA kl 3, säger vår fröken Ella-Greta, det är en bra minnesregel. Skriver det på svarta tavlan med vit dammig krita. Trapp är samma sak som diabas, som är smält bergsmassa som trängt upp i jordskorpan och lagt sig över berget som ett lock av lava. Kalkstenen i trapphuset i skolan kommer från kullen och där finns trilobiter och ortoceratiter som man kan dra fingrarna över när det är rast och man sitter i trappan i stället för att gå ut.

Minst en gång om året åker vi på utflykt till Lasse i bergets grotta. (”Lasses i berget grotta” heter det, säger Ella-Greta.) Lasse i berget var tjuvjägare och enstöring och bodde i berget med sin fru i ett litet hus han byggt av stenar på 1800-talet. Två små rum och en egenmurad spis, tomma fönster.

Vi myllrar in och ut, det är mörkt och ruggigt och våra ryggsäckar knuffas mot varandra. Jag drar mig åt utkanten av gruppen, petar med en pinne i marken, letar efter harsyra att stoppa i munnen. Jag vill inte vara där inne. Det är inte en rolig och spännande plats, man hade kunnat tro det, att den var full av äventyr och vildmarksliv, men så är det inte. Inte ens barnen med mest fantasi och snabbast ben, leker särskilt mycket i Lasses grotta.

Vi är för små för att tänka tanken att det på vissa sätt är ett monument över någons psykiska ohälsa, men stora nog att känna att något inte stämmer. Huset är inte byggt på en vacker plats med luft och ljus utan av jordig fukt och kalla stenar. Men vi fortsätter att åka dit, alla skolbarn gör det, år efter år, precis som våra föräldrar gjort.

Vi frågar om kullen är en vulkan, eftersom det är lava på den, men det är ingen vulkan, säger Ella-Greta, vi behöver inte vara oroliga för något utbrott.

Under slutet av 1700-talet var det populärt hos gräddan av överklassen i Frankrike och Storbritannien att hålla sig med dekorativa eremiter. Först bara som suggestiva antydningar – en ranglig stol och ett bord, kanske en lärd skrift. Senare rent bokstavligt, man anlitade arbetslösa män att utföra jobbet. Trädgårdseremiten skulle ha skägg och bo på ägorna i en grotta eller hydda, gärna klädd som druid.

Eremiten var en ädel vilde, hade en doft av något otämjbart, men skulle samtidigt vara vis, till och med profetisk. Vissa adelsmän lät besökarna söka råd hos huseremiten. Andra instruerade sin eremit att vara tyst, en utsmyckning. Men Lasse i grottan var nog ingen prydnad.

Sommaren 1974 svävade ett ufo högst uppe på toppen av berget. En stor kraftigt lysande farkost, tyst, enorm. Ett trettiotal personer samlades så småningom på högkullen, polispatruller, flera journalister. ”’Flygande tefat’ över Skaraborg”, skrev lokaltidningen efteråt. ”En glödande, fet cigarr” står det i GT. Vissa trodde att det var ett flygplan som höll på att störta. Andra att det var nödraketer. En amerikansk zeppelinare på väg in över Sverige, gissades det. Senare visade det sig att det förmodligen var planeten Jupiter.

En natt går jag upp ur sängen i Stockholm och ut på trätrappan på Blomberg. På himlen över kullen hänger månen men den är alldeles för stor. Större och större, den sväller och blir mörkgul, den kommer närmare och trycker sig genom luften som plötsligt blivit tjock och trög. Urberg sandsten alunskiffer kalksten lerskiffer trapp, mumlar jag, som en besvärjelse. Det är en mardröm och jag ska snart vakna, men det tar flera dagar att skaka bort känslan av att någonting är fel.

Läs fler texter av Hanna Fahl, till exempel om hur dyr tv kan vara så dålig och corona-pandemins påverkan på språket.