Tre barnböcker om längtan

En ovanlig grafisk roman, en klassisk bilderbok och en fin vardagsskildring om gosedjuret som sitter och väntar på sin ägare. 

”Jag bryr mig inte om någonting längre. Det är kallt och mörkt ute. Jag är inte cool. Petya kommer aldrig tycka om mig. Skolan är tråkig. Allt suger.” Dasha Tolstokovas serieroman ”Mitt år av längtan” kliver mellan mörker och ljus, skratt och tårar i ett enda koncentrat av ung längtan efter en mamma som studerar utomlands, efter att få bli älskad och få höra till i kompisgänget. Med bilder där ord ofta blir överflödiga. Inget ser så övergivet ut som den hall där det nyss stod packade väskor och delades avskedskramar. En fantastisk och annorlunda berättelse från Ryssland. Långt borta geografiskt, otroligt nära känslomässigt.

Det riktigt kvider av medkänsla både inom småårings- och vuxensjälen. Alla vill vi krama om Knyttet. Så blyg och så längtande efter någon och något. För vad är det för mening med att hitta en snäcka när man inte har någon att visa den för? Tove Janssons förunderligt vackra bilderboksklassiker är ett credo till allt vad längtan heter. Liksom till den sprittande glädjen när en havets kommunikation via flaskpost, transponerar ensamhet till förälskelse. Ett Knytt. Ett Skrutt. Tillsammans i en lyckligt lysande båt genom natten.

När Moni Nilsson, med benäget bistånd av illustratören Per Gustavsson, överför mellanmänskliga komplikationer till leksakernas värld, är det enkelt att känna igen sig. Som att vi faktiskt kan längta efter någon så fruktansvärt mycket att både självförtroende och livslust sipprar ut. Så blir det i varje fall för Nalle-kompisen då hans flicka Olivia lämnar honom kvar på hyllan och drar till förskolan. Fatta! En hel lång dag av saknad som, förstås, får sin omfamnande happy end.

Läs fler barnboksrecensioner