Insändare. ”Behandla inte oss över 70 år som barn”

INSÄNDARE. Folkhälsomyndigheten måste utgå från att de som fyllt 70 kan tänka själva och inte behöver behandlas som barn. Problemet är snarare att många yngre saknar respekt för restriktionerna, skriver pensionärsparet Bengt och Monica Hansson. 

Vi är två 70-plussare som intresserat följer allt som sägs och skrivs om coronapandemin – de dagliga presskonferenserna, nyhetssändningar och pressdebatten. Pandemins konsekvenser för hela vårt samhälle på kort och lång sikt får naturligtvis stort och befogat utrymme. Men vi tycker oss se att två frågor framstår som viktigare än allt annat – att få krama barnbarn samt välmenta råd och anvisningar till oss som är 70 plus.

Det här med barn och barnbarn framstår som livets hela mening. Att inte få krama nära och kära verkar göra livet totalt meningslöst. Vi har inga barn och följaktligen heller inga barnbarn. Det får gå ändå. Men det är inte så roligt att varje dag från morgon till kväll få sig berättat att vårt liv saknar mening.

Tycker ni att vi hårdrar? Ta er tid en stund och kolla vad som skrivs och sägs i dessa dagar. Och försök att sätta på er ”barnbarnslösa” glasögon. Vi försöker intala oss att vi också betyder något.

Vi promenerar mycket i de fina omgivningar som finns runt där vi bor – Långbro Park, Långsjön och Älvsjöskogen. Alla 70-plussare vi möter visar krismedvetande och tar ut ordentligt avstånd på promenadstigar och parkbänkar.

Det kan man verkligen inte säga om yngre personer vi möter, ofta fullständigt obekymrade om avstånd och andra rekommendationer. Vi har också dristat oss att – i strid med Folkhälsomyndighetens råd – handla mat i butik. Tisdagar vid 10-snåret är detta – som vi ser det – inga problem. Då är det glest i ”vår” butik och lätt att hålla avstånd. Men även här är det vi äldre som skapar avstånden.

Förslag till regeringen och myndigheterna: Vänd på perspektivet! Tänk mobbning i skolan. Vem ska flyttas – mobbare eller offer? Nu är ni angelägna om att peka ut alla över 70 som riskgrupp. Inget fel i det, det är ju ingen tvekan om att vi är en riskgrupp. 

Men sedan intar ni någon sorts föräldra- eller förmanarroll. ”Ni får gå ut bara ni håller avstånd. Ni får spela boule, kasta pil och spela krocket. Ni ska inte handla.”

Vi förmodar att vi ska känna tacksamhet. Men handen på hjärtat: Hur vore det att utgå från att vi som fyllt 70 faktiskt både kan tänka och har omdöme?

Sist ett avslöjande. Vi tänker resa till Skåne. Med egen bil förstås. Och vi kommer att handla allt vi behöver i Kungens kurva. Och vi kommer garanterat inte att krama barnbarn eller någon annan heller.

Vi måste se till vår fritidsbostad. Skulle någon av oss bli sjuk återvänder vi snabbt till Stockholm. Frågor på det?

Länk till grafik