Sofia Nerbrand: När politiker inte vågar sitta på t-banan är Sveriges demokrati farligt ute

Hatet och hoten mot lokalpolitiker är en sak för alla medborgare i Sverige. Alla har rätt att vara sig själv och att känna sig trygg.

”Det handlar om demokrati och att öppet stå upp för ett fritt samhälle där man får vara som man vill.” Orden är Jan Jönssons (DN 28/5). Han är socialborgarråd i Stockholm och hovrätten ska nu avgöra om ett hotfullt meddelande till honom är brottsligt. 

Vad domstolen landar i berör alla i Sverige. Vad ska folkvalda behöva stå ut med? Hur påverkar hat och hot medborgarnas vilja att söka förtroendeuppdrag – och att behålla dem? Vilka frågor politiker driver? Eller rent av vilka beslut som fattas?

En fri debatt är en grundsten i demokratin. Beslutsfattares förslag får kritiseras, men när människor ger sig på politikers person och personlighet är det inte sällan över det acceptablas gräns. 

Jan Jönsson förlöjligas för hur han dansar, sitt utseende och får höra att han borde straffas med fysiskt våld. Men hot får inte betraktas som något oförargligt och oundvikligt som offentliga personer måste stå ut med. Att de som gett sig in i leken, får leken tåla. För trakasserierna är inte en lek. Ord kan ytterst leda till handling.

Hot får inte betraktas som något oförargligt och oundvikligt som offentliga personer måste stå ut med.

Det är starkt av Jan Jönsson att berätta vilka grova meddelanden han får. Ingen är oberörd av obehagliga påhopp mot ens person. Jag ringer upp och frågar hur de påverkar honom och han tillstår att han inte längre sitter ner på tunnelbanan för att kunna komma ut snabbt om en hotfull situation uppstår. 

Attackerna är dock inte något nytt för honom. När han som fritidspolitiker för några år sedan ställde sig bakom ett moskébygge i Skärholmen skedde ett misstänkt brandattentat mot hans balkong.

Jan Jönsson säger att antalet påhopp mot honom har ökat kraftigt sedan han blev heltidspolitiker. Tiotusentals har sett de nedsättande filmerna om honom på Youtube och kommentarsfälten är fyllda av kränkande inlägg. Å andra sidan finns mycket mer resurser för att garantera hans säkerhet nu, kopplat till hans uppdrag som socialborgarråd. 

Han är dessvärre inte ensam. Var tredje förtroendevald råkade ut för trakasserier, hot eller våld under valåret 2018, enligt Brå. Därför är det viktigt att rättsstaten garanterar att politiker på alla nivåer känner sig säkra. Motsatsen är ett hot mot demokratin.

I Jan Jönssons fall är också kvinnohatet en tydlig ingrediens. Han framställs som en kärring som man kan slå på. Hans belackare är kritiska till vad de påstår är en mjuk hållning till gängkriminella, IS-terrorister och män som slåss. De kräver alltså hårdare tag för att få bort våldet – men manar ändå till fysiska angrepp på Jan Jönsson. 

Det är inte ovanligt att kvinnliga opinionsbildare utsätts för liknande kränkande och hotfull behandling som Jan Jönsson. Att debattörerna Helle Klein, Anne Ramberg och Maria Ripenberg tidigare i vintras vann i rätten mot en nazist som ofredat dem var därför mycket viktigt. 

Deras och Jan Jönssons sak är också vår. Rätten att vara sig själv, stå upp för sin övertygelse, inneha ett politiskt uppdrag och delta i det offentliga samtalet utan att behöva vara rädd är fundamental i ett öppet och tryggt samhälle.