Niklas Sivelöv gör det bästa av både allvar av humor

Pianopallens riddare ger sina egna konserter en match.

Niklas Sivelöv

KLASSISKT. Piano concertos.

En pianist som skriver pianokonserter åt sig själv kan framstå som udda, men historiskt är det tvärtom. Sträng musikalisk arbetsdelning slog igenom först på 1900-talet och det finns tecken på att den principen håller på att falla.

En som gör sitt för att så ska ske är pianisten, tonsättaren, pedagogen, författaren och skivbolagsdirektören Niklas Sivelöv. Pianokonserter har han skrivit fem, varav den första, andra och femte nu finns på en skiva med Malmö symfoniorkester och Livgardets dragonmusikkår.

Ettan och tvåan är väl värda att höra, men det är nummer fem, ”Riddarkonserten” från 2019, som engagerar mest. Tydligen har den sin bakgrund i att Sivelöv blev glad när han dubbades till riddare av Dannebrogorden. Det ligger något befriande enkelt i det!

Riddarkonserten är fartfylld musik där tonsättarpianisten ändå undviker det självförhärligande som genren lockar till och som kombinationen piano, brassensemble och slagverk skulle kunna förstärka. Pianot och ensemblen integreras kontrapunktiskt, klangligt och genom en gemensam, slagverksmässig artikulation. I allt det kantigt dansanta glittrar reminiscenser av Bach, Stravinsky, jazz och andra skatter ur Sivelövs holistiska musikvärld.

En allvarlig sida exponeras när soprankornetten intonerar en variant av frågemotivet ur Charles Ives ”The unanswered question”, men snart småtjafsar den beridna musikkårens tre wah-wah-trumpeter näsvist med riddaren av den svarta pianopallen. Humorn vinner i längden.