https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/p-L4q-wOhyiqzMHCXF9xJb9Rf34.jpg
2019. Familjen är åter samlad för första gången på tre år. Efter bytet av god man får Suways Tarrah och Fadumo Farah hälsa på Abdfikafi Tarrah varje dag.
Bild: Hussein El-alawi

Sydsvenskan nomineras för reportaget om tvångsvårdade Fadumo

Hon dömdes för att ha kidnappat sin egen son, diagnosticerades med vanföreställningssyndrom och tvingades injicera antipsykotiska läkemedel. Men när Sydsvenskans reportrar Jessica Ziegerer och Jens Mikkelsen och fotografen Hussein El-Alawi började granska fallet förändrades allt för Fadumo Farah. Nu nomineras deras reportage till Wendelapriset.

by

För det visade sig att Fadumo Farahs historia, som läkarna avfärdat som orealistisk och konspiratorisk, faktiskt var sann.

Vad var det som gjorde att ni ville granska den här historien?

– Vi visste ju inte då var sanningen låg, men vi fick en väldigt stark känsla av att det här var människor som råkat väldigt illa ut och inte hade kunnat göra sin röst hörd. Vi hade två berättelser som stod emot varandra, det var ord mot ord, säger Jessica Ziegerer .

– Ja, vi la faktiskt ner det här flera gånger. Inte för att vi inte trodde på henne, utan för att det var så oerhört svårt att verifiera uppgifterna i hennes berättelse. Men så bestämde vi oss för att titta på det en sista gång. Och jag är så oerhört glad att vi faktiskt gick vidare med det. För det visade sig att allt hon sa stämde, och det kunde vi belägga på punkt efter punkt, berättar Jens Mikkelsen.

– Det här är en rättskandal. Ingen har trott på hennes historia. Och man undrar hur många som hon som det finns där ute.

Det här reportaget är en fortsättning på er granskning av en god man som kritiserades för att bland annat sprida falska uppgifter, både i det här fallet och i flera andra där svaga och utsatta människor kom i kläm. Hur ser ni på socialreportagets roll för människor som de?

– Det är enormt viktigt för människor idag att vi tar oss tid för de här berättelserna. I dessa tider när mycket av rapporteringen går så snabbt är de en pusselbit för att visa hur vår värld fungerar. Just det här reportaget handlar om en familj, men det är ju också en mycket större berättelse om vårt samhälle och ett förlegat god man-system.

Hur har Fadumo Farahs liv förändrades efter ert reportage?

– Hennes liv har ändrats helt. Hon får träffa sin son när hon vill, hon har fått sluta med injektionerna och hon har också fått svart på vitt från läkaren på att hon inte hade någon psykisk sjukdom.

Hur känns det att ha bidragit till det?

– Det är det absolut finaste man kan vara med om som journalist, säger Jens Mikkelsen.

– Fantastiskt så klart, att kunna göra sådan skillnad. Men nyckeln till det var att både Fadumo och hennes dotter Suways hade modet att öppna upp och ge oss full insyn i deras ärenden, säger Jessica Ziegerer.

Vilka reaktioner fick ni efter publiceringen?

– Många hörde av sig och var förfasade över hur det kan få gå till så här i dagens samhälle. Andra ville försöka hjälpa henne att få upprättelse och undrade om man inte kan få skadestånd för sådant här, säger Jessica Ziegerer.

– Och helt främmande människor skickade blommor till oss på redaktionen, säger Jens Mikkelsen. Det händer inte så ofta!

https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/jnLe4DshCVGPjLLK7WGZX4UoIWE.jpg
Sydsvenskans reportrar Jessica Ziegerer och Jens Mikkelsen och fotografen Hussein El-Alawi.
Bild: Lars Brundin

Fakta

Wendelapriset

Priset instiftades 2008 och ges till det bäst skrivna socialreportaget i svensk press. Prissumman är 50 000 kronor, och delas ut till minne av Wendela Hebbe som anses vara Sveriges första kvinnliga journalist.