Johannes Cornell: Han slog musikhistoriens allra bästa cymbalslag
by Johannes CornellTrummisen Jimmy Cobb är död, 91 år gammal. DN:s Johannes Cornell minns honom allra helst genom den dova, skimrande cymbalklangen 90 sekunder in på Miles Davis ”Kind of blue”-skiva.
Så fort jag får höra att den amerikanske jazztrummisen Jimmy Cobb är död kommer jag att tänka på det förmodligen mest ikoniska cymbalslaget i modern västerländsk musik överlag. Det inträffar exakt en och en halv minut in i Miles Davis ”So what”, som är första låten på skivan ”Kind of blue” från 1959. Cobb har först bara lågmält ackompanjerat den initiala uppbyggnaden med låtens tema presenterat genom att basisten Paul Chambers alternerar med pianot och blåsinstrumenten enligt principen fråga och svar. Sedan låter han trumstocken falla.
Klangen är djup men rik, på en gång dov och skimrande metallisk. Och det känns som om den varade för evigt; eftersom det är ridecymbalen han slår på blir det en flytande övergång mellan den avtagande effekten av det första slaget och när cymbalen återupplivas med en regelbunden rytm. Jag ryser in i märgen varje gång jag hör det, efter alla år och all annan musik jag upplevt.
Nu är förstås hela skivan ikonisk, inte minst tack vare den här låten. Under sin långa karriär gjorde Cobb också betydligt mer än att efterträda Philly Joe Jones i Miles Davis band. Men om jag skulle välja en enda detalj, som både visar Cobbs mästerskap och utgör det yttersta destillatet av den flytande, modala känslan på ”Kind of Blue”, så är det där cymbalslaget svaret. Om ni inte har något bättre för er i dag – och det ska mycket till – så hör det, om så för tiotusende gången. Jimmy Cobb blev 91 år gammal.