Koncentration och kontemplation på Beckmans

Beckmans examensutställning har öppnat med en digital visning på designhögskolans hemsida. Annica Kvint ser positiva effekter av studenternas hemisolering.

Beckmans Designhögskolas examensutställning är lika präglad av den pågående coronapandemin som allt annat just nu. Under min visning är jag ensam i lokalerna med de programansvariga och studenterna ska senare på vernissagedagen få två minuter var i en livesänd visning, som ligger kvar på hemsidan. Planen är att utställningen ska öppna för publik under Stockholm Design Week den 19-23  augusti och en modevisning genomföras på Historiska Museet den 26 augusti. 

Pandemin har dock inte, som man kanske kan tro, bara varit av ondo för examensprojekten. För studenterna har våren visserligen medfört en extraordinär övning i att tänka konstruktivt inom strikta ramar. Men det är å andra sidan precis vad designeryrket oftast handlar om. 

Utställningen ”Piece by piece” kretsar, kanske coronainfluerat, kring ämnen som arv, ursprung, närmiljö och ifrågasättande av teknik. Precis som många andra har till exempel Sara Dunker promenerat mer än vanligt de senaste månaderna, vilket resulterat i en fin visuell reflektion kring fenomenet växtblindhet, ett uttryck för mångas oförmåga att uppmärksamma växter i närmiljön. 

I modeprojektet ”Den blå timmen” undersöker Jannica Hagfors i stället hur vi i en strävan efter en hållbar värld ser skogen som en räddande råvara. Och i samma strävan har Mika Lindblad bestämt sig för att skapa en loungemöbel utan stoppmaterial. Med inspiration från en brodyrram har hon spänt en läderklädsel över en träkonstruktion av ek. Klädseln är fäst med lågmält dekorativa läderstroppar och konstruktionen blir en utgångspunkt för det estetiska uttrycket. 

Faktum är att den sociala distansering studenterna tvingats till under våren tycks ha lett både till större koncentration och mer kontemplation. Det är människor som formar affärsmodellerna som formar teknologin, konstaterar till exempel Måns Peterson i projektet ”Slow Thoughts Network” (slo-th.network), ett ifrågasättande av den distraktion som ofta präglar vår digitala tillvaro. 

Hur man kan använda designmetodik för att påverka samhällsutvecklingen har varit ett uttalat fokus på skolan sedan några år tillbaka. Det ser ut som att det börjar betala sig. Påtagligt många av projekten känns relevanta också i en tid och värld som bör vara försiktig med konsumtion.