Han tog sprutbyte för narkomaner till Sverige

– Här har jag bott sedan 1971 och tänkte bo kvar resten av mitt liv. Sprutbytesdoktorn Torkil Moestrup står i ruinerna av det som fram till nyligen var hans hem. Det var inte så här han hade tänkt fira sin 90-årsdag.

Det var den 15 april som hans hustru Svetlana kände att det luktade rök. Brandkåren larmades när de väl var på plats var hela huvudbyggnaden övertänd.

– De fick inrikta sig på att rädda de andra byggnaderna och det gjorde de bra, säger han och pekar mot ladan där gaveln bränts svart men i övrigt är hel.

– Jag hoppas vi kan flytta tillbaka till jul men ingenting är säkert i dessa tider.

Torkil föddes som son till en kyrkoherde i Århus och under uppväxten flyttade familjen runt i stiftet.

– Men när jag var 18 flyttade jag till Köpenhamn för att studera litteratur. Det var när jag fick ett stipendium till Uppsala och träffade en biolog som tog med mig på ett sommarjobb till Luleåälven som jag kom att älska Sverige och fjällen.

Så småningom bytte han inriktning och utbildade sig till läkare. Samtidigt hade han träffat en grekisk flicka och de snabbt två döttrar. Väl färdig fanns det inga jobb i Köpenhamnsområdet så Torkil ville dra till Sverige.

– Jag sökte jobb i Kirunaområdet men fick inget så då hamnade jag i Finspång och lärde mig älska det med.

Han och hustrun gick så småningom skilda vägar och bägge var överens om att barnen skulle växa upp i Danmark. Så för att hålla kontakten med barnen sökte Torkil jobb i Malmö.

– Jag vet inte hur många gånger jag stått vid flygbåtarna och väntat på dem, säger han.

Torkil bestämde sig för att bli invärtes medicinare och blev allt mer intresserad av patologi och då framför allt hepatit. Så småningom hamnade han på infektionskliniken i Malmö och där blev han kvar.

– Den trevligaste överläkaren var chef där så jag stannade kvar till pensionen.

Eftersom de flesta som drabbades av hepatit var narkomaner började han intressera sig för hur smittan spreds samtidigt som det nya iv-viruset börjat spridas.

– Vi tänkte tillsammans med överläkare Kerstin Thunving vid infektionskliniken i Lund att det vore bra om narkomanerna kunde byta sina sprutor och fick så småningom igång verksamheten.

Det var kontroversiellt 1988 men så småningom slutade smittspridningen av hiv och idag är sprutbytesprogrammet spritt i hela landet.

– Min livsfilosofi är att du kan få en narkoman att samarbeta så länge du inte försöker tvinga dem att sluta knarka och det lyckades vi med, bland annat beroende på att vi hade så bra personal.

Idag har dessutom antalet sprutnarkomaner i Sverige halverats men Torkil vill inte ta åt sig äran för det.

– Jag tror att det framför allt handlar om att folk knarkar på ett annat sätt idag. Man tar piller och sniffar kokain istället för att spruta in heroin i kroppen.

Trots det nerbrunna huset har Torkil inte slutat älska Sverige och framför allt fjällen.

– Vi har åkt upp varje år och vandrat men i år blir det ingenting. Dels börjar jag känna mig gammal och dels gör coronasmittan att det är svårt att resa så nu blir vi hemma.

Hemma i Rockarp var även där han hade tänkt fira sin 90-årsdag med en stor fest men nu blir det istället en liten familjemiddag på restaurang innan familjen åker till gården för att dricka kaffe på maten.

Torkil Moestrup

Gör: Pensionerad läkare och känd för att ha varit med och infört sprutbytesprogrammet för narkomaner i Sverige.

Bor: Hos en granne i Rockarp utanför Svedala.

Familj: Hustrun Svetlana Lindén, två döttrar, sex barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Aktuell: Fyller 90 år den 27 maj.