Hon varnar för det parallella samhället i förorten: ”Många brottsoffer far illa”

Enligt polisen ligger Göteborgsfamiljen bakom omfattande grov brottslighet och hotar och skrämmer vittnen till tystnad. Själva ser sig medlemmarna som medlare och problemlösare.
Johanna Bäckström Lerneby har skrivit boken ”Familjen” och anser att det är hög tid att börja prata om det parallella rättssamhälle som växer fram i svenska förorter.
– Det är så många brottsoffer som far illa, säger hon.

Hösten 2017 publicerade Aftonbladet Johanna Bäckström Lernebys omtalade granskning av en familj som påstås sprida skräck i Angered och kontrollera förorten i nordöstra Göteborg och dess 50.000 invånare.

Det är historien om hur en släkt med cirka 120 medlemmar under två år dragit på sig 197 polisanmälningar om allt från olovlig körning till mord. Det är också berättelsen om hur tre av fyra anmälningar läggs ner eftersom de som blivit utsatta för brotten inte vill medverka i utredningarna.

När journalisten och författaren Bäckström Lerneby, i dag anställd vid Sveriges Television, nu utkommer med reportageboken ”Familjen” (Mondial) är det för att berätta om begreppen klankultur och det parallella samhället, men också för att lyfta fram brottsoffrens situation. Hon menar att familjen i Angered, som hon gett det fingerade namnet ”Al Asim”, inte är ensam i Sverige om att ha skaffat sig den här makten.

– Vi pratar alldeles för lite om de här starka släkterna som finns i förorterna och som styr på det sätt som den här familjen gör. Efter reportaget i Aftonbladet var det flera av dem som bor och arbetar i Angered som tackade mig, för att när de hörde av sig till sina myndighetskontakter och berättade vad det varit med om var det ingen som trodde på dem. Och visst, det var helt absurda saker som lät som de var tagna ur Gudfadern eller någon annan maffiafilm, säger Bäckström Lerneby, som följt familjen på olika sätt sedan 2006.

Vi pratar alldeles för lite om de här starka släkterna som finns i förorterna och som styr på det sätt som den här familjen gör.

Hon är inte ensam om att beskriva ”Al Asim” som en släkt med maffialiknande struktur. Det väckte stor uppmärksamhet när Ulf Merlander, polischef i nordöstra Göteborg, våren 2017 satte problemet på kartan vid en större rättegång mot några av familjens medlemmar i Göteborgs tingsrätt. Han vittnade på ett öppenhjärtigt sätt om släktens stora negativa påverkan på lokalsamhället.

”De gånger de har varit inblandade i olika brott, oftast våldsbrott, är det väldigt vanligt att man hotar vittnen och skrämmer vittnen och det gör man ofta i en stor grupp. Samma beteende använder man när polisen stoppar dem, då samlar man ihop en grupp som genom subtila hot försöker påverka polisens arbete i området”, sade polischefen, som har en framträdande roll i boken.

I ”Familjens” parallella berättelse har brottsoffret fått namnet ”Maria”. Hennes historia är sammanvävd av flera företagare, som blivit utsatta för utpressning och påtryckningar. När Marias ex-make flyr utomlands efter att ha blivit pressad på pengar i samband med att han utfört ett motorbyte på sin bilverkstad lägger utpressarna över den påhittade skulden på småbarnsmamman. Hennes kafé utsätts för ett attentat, hon känner sig tvingad att beväpna sig och skaffar rysk livvakt. När hon inte orkar längre flyr även hon och barnet staden och skaffar sig skyddad identitet.

Enligt Johanna Bäckström Lerneby är familjen inblandad i några av de många fall hon satt samman till ett.

– Det här är verkliga historier och de är mycket vanligare än man tror. Eftersom det handlar om en bok tyckte jag att jag kunde tillåta mig att väva samman dem i en person, säger Bäckström Lerneby, som också låter sig själv vara ständigt närvarande på sidorna. 

Hon säger att det kändes som en självklarhet.

– Jag står för det svenska samhället i den här historien och jag krockar med klanstrukturen, det som jag upplever som avvikande. Jag tror inte att det hade varit lika intressant om jag kommit från den kulturen själv, utan att det bränner till för att man upplever den här kulturkrocken, säger hon.

Familjen har kraftigt protesterat mot jämförelsen med maffian. Inför reportaget i Aftonbladet gick familjens överhuvud, en imam som i boken kallas ”Abu Nizar”, med på att låta sig intervjuas. Han medgav att det finns ett flertal personer i släkten som är dömda för brott, men vände sig mot att alla med samma efternamn dras över en kam. Förtroendet för svenska myndigheter är numera svagt. Abu Nizar, som själv anklagats för brottslighet, anser att släkten polisanmäls för minsta småsak. I fjol genomförde man en uppmärksammad demonstration i Angered för att protestera mot de socialtjänstens beslut att omhänderta en ung pojke i släkten. Fallet finns noggrant beskrivet i boken.

Bäckström Lerneby säger att Angered långt ifrån är den enda svenska förort där en stark familj utövar makt och bedriver ett parallellt rättssystem. Hon anser att det är det toleranta svenska samhället som tillåtit det att växa fram, men menar att den respekt som samhället velat visa för andra människors seder och bruk bidragit till att människor i förorterna far illa. I grunden tycker hon att det är ett bra förhållningssätt, men som i de här fallen slår fel och bidrar till mycket lidande. 

Som familjens överhuvud ser sig Abu Nizar som medlare och problemlösare. Han ger exempel på hur han även rest till andra städer, till exempel Malmö, och ingripit innan en konflikt tillåtits att eskalera. Bäckström Lerneby håller med om att medling från en familjs överhuvud visserligen kan innebära att en hämndaktion, till exempel i form av en skjutning, uteblir, men poängterar att det fortfarande finns ett brottsoffer som aldrig får upprättelse eftersom polisen inte blir inkopplad. Att detta är ett sätt att lösa konflikter på i andra kulturer rättfärdigar inte att det används i Sverige.

– Det är inte konstigt att de vill använda sig av det här systemet, men det är konstigt att de tillåts att göra det, säger hon.

Sommaren 2017, strax innan reportaget publicerades i Aftonbladet, fattade myndigheterna beslut om att agera gemensamt mot släkten. Bland annat Skatteverket, Försäkringskassan och Tullverket skulle samverka med polisen för att utreda och förhindra brottslighet.

Johanna Bäckström Lerneby säger att hon efter sina tidigare samtal med medlemmar av släkten vet att insatsen gett resultat. Hon anser att myndighetssamverkan är effektivt och det enda sättet för att bryta upp dessa starka strukturer. Samtidigt medger hon att det finns en risk att oskyldiga personer i släkten får lida på grund av sitt efternamn.

– Jo, och det är ju så familjens advokat uttryckt att de ser på det här, att myndigheterna ser dem som ett kollektiv och inte som individer. Det är ju sant, myndigheterna är ute efter dem på grund av deras namn och det är klart att man kan ha åsikter om det, säger hon.

Men riskerar inte kollektiviseringen om något att skada rättsstaten?

– Precis. Säg att du föds in i familjen och får ett vanligt jobb. Så görs det en säkerhetsprövning. Man ser att du tillhör familjen och säger: ”Här kan du inte jobba”. Är det att uppmuntra till ett laglydigt liv? Det här kan ju få motsatt effekt för att du ”låser in” dem.

Är du rädd för att du svartmålar familjen?

– Nej, inte rädd, men det är klart att jag gör det. Det kan inte hjälpas. Att bryta de här strukturerna och skydda brottsoffren är mycket viktigare. Det är viktigt att den här berättelsen kommer ut och att folk får reda på hur parallella samhällen ser ut och fungerar rent konkret, för du har exakt samma strukturer och släkter i Stockholm och Malmö.

Att bryta de här strukturerna och skydda brottsoffren är mycket viktigare.

Inför utgivningen har Bäckström Lerneby velat intervjua familjen igen. I början av året fick hon ett brev där ”Abu Nizars” advokat, Edip Samuelsson, meddelar att ingen från familjen vill tala med henne och man uppmanar henne att inte försöka ta kontakt.

När DN söker Edip Samuelsson för att låta ”Abu Nizar” svara på de anklagelser som framförs i boken och av polisen blir det samma svar.

”Jag har inte hans tillåtelse att uttala mig något mer och vidare företräder jag inte någon annan person som har med detta att göra och därför kan jag tyvärr inte hjälpa till med din begäran”, skriver Samuelsson i ett sms.

Här hittar du fler texter om Göteborg