https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/kUb3kuJIedrzjfLu8LJHLj_EUTI.jpg
Jag är ju inte värdelös för att jag står kvar på perrongen och andas lite extra. Att jag får skriva in en break i tidtabellen och fundera över varför jag alltid jäktar, både till, på och av tåget. Det skriver Paula Barte.
Bild: Johan Nilsson / TT

Läsartext: Vi har så bråttom att vi inte ens hinner njuta av utsikten utanför tågfönstret

Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.

Tingelingelingetåget har slutat gå ut i vida världen. Det står still på stationen. Ekonomin rämnar när ingen behöver skyffla koks, när ingen klipper biljetter, ingen häller upp kaffe i restaurangvagnen. Så mycket står på spel när inga passagerare längre är på väg till jobb, när konduktören får i uppgift att städa toaletterna för femtielfte gången och lokföraren tar sig ännu en lur i en av sovkupéerna. När inga tåg längre tar sig över landsgränser blir ekonomin drabbad. Inga tåg och inga flyg, båtar, lastbilar. Inga fordon och inga resenärer. Ingen import och ingen export.