Hjälporganisationer larmar: ”Svårt utan skolan som andrum ”

18-åriga Jennifer är en av alla de unga som isoleras i en destruktiv hemmiljö nu under coronaepidemin. 
– Jag har alltid fått ta hand om min mamma, berättar hon. 
Organisationer som TRIS och Maskrosbarn kraftsamlar nu för de mest utsatta.

Under coronatider känns lägenheten mindre än någonsin, tycker Jennifer. När hennes mamma återigen brottas med inre strider krymper bostaden och hon vet inte längre vad hon ska ta sig till när hon inte kan fly utan tvingas stanna hemma.

I dag är Jennifer 18 år fyllda och ett så kallat maskrosbarn. I avsaknaden av stabila föräldrar har hon sett sig själv som sin egen klippa.

– Det är svårt att ha en förälder som mår dåligt, när man själv gör det, säger hon. 

Jennifer förklarar att kriget i hemlandet har tärt på hennes mamma. Men det som har påverkat modern allra mest är flytten till Sverige.

– Mamma flyttade ifrån den plats där hon kände sig som tryggast, till ett land med främmande människor och ett annorlunda liv. Det var för mig och min brorsas skull, för att vi skulle kunna få bättre förutsättningar och en framtid, säger Jennifer. 

När familjen kom till Sverige var Jennifer bara sex år gammal, men hon minns det mesta från hemlandet, både kriget och sin gamla mormor. 

– Både jag och mamma har alltid känt oss utanför här på ett eller annat sätt, som att man inte identifierar sig med någon och som om man aldrig riktigt tillhör en särskild plats. Jag har fått ta hand om henne sedan jag var barn. 

Otryggheten vände 2015 när Jennifer kom i kontakt med Maskrosbarn, en barnrättsorganisation som stöttar unga när föräldrarnas omsorgsförmåga sviktar.  

– Jag minns att jag ringde min vän och skrek ”jag har äntligen hittat ett ställe där jag känner mig trygg”, säger hon. 

För många barn i utsatta hemmiljöer är skolan livsviktig, ett andrum och en chans till trygghet. Nu under våren när gymnasieskolor runt om i Sverige har stängt ner och övergått till distansundervisning ökar otryggheten.

Organisationer som Maskrosbarn ser tydliga konsekvenser hos ett antal olika grupper av unga i utsatthet. Även TRIS, tjejers rätt i samhället, som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck, har noterat en ökad utsatthet under coronaepidemin. 

Mariet Ghadimi är verksamhetschef för den ideella föreningen och ser en oroande utveckling när ungdomar isoleras i större utsträckning. 

– Bland dem som nu tvingats vara hemma från skolan är det mycket färre som hör av sig till oss. Det tolkar vi som att de är utsatta för större kontroll. Det är mycket oroande. 

Föreningen märker även att karaktären på samtalen har ändrats, där man ser en större rädsla och panik hos de unga. 

– Man är rädd att inte kunna ta sig ur en situation som blir riktigt allvarlig, säger Mariet Ghadimi.

Hon berättar om en ung flicka som tidigare hört av sig i rädsla för att bli bortgift under sommaren. Flickan hade blivit lovad att få genomföra universitetsstudier innan giftermålet, men under coronapandemin ändrades plötsligt villkoren och föräldrarna ville skynda på giftermålet så att farföräldrarna skulle hinna se flickan ”i den vita bröllopsklänningen”.

Både TRIS och andra organisationer har också noterat att de fått in färre orosanmälningar från yrkesverksamma, som lärare i skolan, denna vår. 

– Det ser vi som ett tecken på att lärarna inte upptäcker elevernas utsatthet på samma vis nu när eleverna studerar på distans. 

Nio av tio skolor som varit i kontakt med TRIS har uppgett att de inte har någon rutin för hur de ska möta utsatta ungdomar i kristider enligt Mariet Ghadimi. 

– Nu krävs det att skolor snabbt tar fram enkla rutiner för att upptäcka barn som far illa.

– Ett problem är att ansvaret inte läggs på huvudmannen utan på läraren och dennes enskilda kapacitet och kunskap om våld. Insatserna blir alltså beroende av vad den enskilda läraren kan, orkar, men också vågar, göra i frågan om till exempel hedersrelaterat våld, säger hon.

Även Maskrosbarn är bekymrade över att unga går miste om det fysiska mötet i skolan. 

Organisationen har själva delvis ställt om sin verksamhet till digitala möten och försöker ha flera enskilda samtal och daglig kontakt med ungdomarna för att kunna nå även de som inte kan ses fysiskt.

– Skolan spelar så stor roll när det gäller att upptäcka utsatthet. Det är många föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa som väljer att hålla sina barn hemma nu. Barnen vi möter tar ett väldigt stort ansvar i familjen och skolan innebär i vanliga fall en chans att få andas ut, säger Sandra Patel Seropian som är påverkanschef på Maskrosbarn. 

Under coronatider har organisationen skapat virtuella aktiviteter, men de tappar ändå ungdomar som främst känner sig hjälpta av det fysiska mötet. Jennifer är en av dem.

– Den fysiska träffen var höjdpunkten i veckan, torsdagen man längtade till. Det var då man skulle gå och käka skitgod mat och träffa sina vänner, och känna sig trygg någonstans utan ett filter, säger hon. 

– Det är så svårt när ungdomarna verkligen vill ses och tycker att något saknas. Men samtidigt kan allt fler nå oss enkelt digitalt och vi fokuserar på varje enskild ungdom, säger Sandra Patel Seropian.

Den allt mer isolerade vardagen kan även ha stor påverkan på elevernas skolresultat och vidare behörighet till gymnasiet efter sommaren.

Stiftelsen Läxhjälpen har sedan 2007 hjälpt tusentals elever i grundskolan att nå gymnasiebehörighet. De rapporterar att 17.699 niondeklassare gick på sin skolavslutning utan behörighet förra läsåret. 

– Det är nästan var femte niondeklassare. Och det är en otrolig förlust för individen men också för samhället i stort. Det kan leda till att unga människor hamnar i det omtalade utanförskapet på lång sikt. Rent krasst så finns det studier som pekar på att det är större risk att du inte får arbete eller att du till och med hamnar i kriminalitet efter skolan, säger Läxhjälpens generalsekreterare Henrik Szabo.

Han ser en stor risk för en ond cirkel när finansieringen till ideell sektor riskerar att dras åt. 

– Det är oerhört viktigt att kraftsamla för att skapa förutsättningar på både kort och lång sikt så att vi inte ska få en större marginalisering i samhället, säger han.

Henrik Szabo menar att det är en högre skolfrånvaro bland både lärare och elever nu under coronakrisen. 

– Det är de uppgifter som vi har fått, och vi ser det främst på skolor som redan innan pandemin hade stora utmaningar. Det är klart att det får konsekvenser om du redan låg på gränsen till godkänt och så händer det här. Det är lätt att missa de sista viktiga lektionerna när man har ett socialt tryck hemifrån och vikarier som kanske har svårt att fånga upp en, säger han. 

Med kort tid kvar till sommarlovet kan det vara tufft för många elever att klara sig på sluttampen. 

När både undervisning och stöd ska ske i hemmet samtidigt som föräldrar är hemma och mår allt sämre kan det bli svårt att koncentrera sig.

– Vi på Läxhjälpen skapar just nu digitala insatser som når fram och stöttar för att situationen inte ska bli ännu värre. Det är lärare och rektorer väldigt tacksamma för, säger Henrik Szabo. 

Gymnasieeleven Jennifer längtar efter att bli sedd. Hon upplever själv att den digitala dialogen med lärarna ofta begränsas till frågor om hur det går med läxorna. 

– Det är utmattande när inte så många visar intresse för mitt mående. Jag personligen tycker att man som lärare borde ta initiativ och kolla hur eleverna mår. Det räcker inte med att bara fråga nonchalant på morgonen ”ah, men hur är det”. Särskilt nu när det är svårt att få annat psykologiskt stöd, säger hon. 

Länk till grafik