Historiska EU-beslut väntar i coronans spår

EU-länderna är på väg att inleda ett samarbete som aldrig tidigare skådats. Gamla principer läggs på hyllan när jobb och företag ska räddas i pandemins spår. Men en rejäl kamp väntar mellan medlemsstaterna, där framför allt solidariteten mellan nord och syd sätts på prov.

Efter att Frankrikes Emmanuel Macron och Tysklands Angela Merkel förra veckan presenterade sin plan för hur Europa ska återhämta sig från coronakrisen tog det inte många minuter innan förslaget omfamnades av ledarna för alla EU:s stora institutioner.

Läs även: Därför tvärvände Angela Merkel 

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gladdes åt att planen låg i linje med vad kommissionen redan arbetar med. Europeiska rådets ordförande Charles Michel och chefen för Europeiska centralbanken Christine Lagarde hyllade förslaget.

Regeringschefer i Sydeuropa, som Italiens Conte och Spaniens Sánchez, var också nöjda. Macrons och Merkels plan var alltså väl förankrad.

När EU-kommissionen på onsdag presenterar sitt förslag till ny långtidsbudget, inklusive en tillfällig återhämtningsfond, är den förstås präglad av det fransk-tyska utspelet.

Macron och Merkel föreslår åtgärder som är långtgående. På hälsoområdet vill de att EU blir mindre beroende av omvärlden när det gäller läkemedel, tester, skyddsutrustning med mera. En strategi som betyder att vissa saker som i dag sköts nationellt eller regionalt i medlemsstaterna ska samordnas på EU-nivå.

Mest kontroversiellt i M&M:s plan är en återhämtningsfond på 500 miljarder euro, över 5.000 miljarder kronor. Tanken är att EU-kommissionen ska låna på den internationella kapitalmarknaden, de 27 medlemsstaterna ska garantera lånen och sedan ska pengarna betalas ut som bidrag till länder och branscher som drabbats värst av pandemin. 

Att det är bidrag, inte lån, får fyra länder, Danmark, Nederländerna, Sverige och Österrike, att se rött. De presenterade i helgen ett motförslag. Räddningsfonden som de fyra vill ha ska låna ut pengar, inte ge bort dem. Och EU27 ska inte ta på sig gemensamma skulder, anser länderna.

Läs även: EU-ministern Hans Dahlberg: ”Sverige kan behöva kompromissa” 

Dessa fyra sparsamma har tidigare varit framgångsrika i att stoppa vad de anser vara EU-kommissionens vidlyftiga förslag till långtidsbudget för 2021-2027. Men när budgeten diskuterades senast, på ett toppmöte den 20-21 februari, var läget annorlunda. Ingen förstod att covid-19 skulle döda långt över 100.000 européer och rasera ekonomierna.

Ingen förstod att covid-19 skulle döda långt över 100.000 européer och rasera ekonomierna.

Då, i februari, hade de fyra också ett indirekt stöd från Tyskland. Åtminstone tyska finansministeriet var på de sparsammas linje när det gällde att hålla nere staternas avgift till EU. Allt ändrades när Angela Merkel bytte fot och förra veckan enade sig med Emmanuel Macron.

Läs mer: Pia Gripenberg: Sverige hade nyckelroll i EU:s budgetfiasko 

Nu har de fyra ingen stormakt i ryggen. I förhandlingarna om långtidsbudget och återhämtningsfond blir det svårare att stå emot trycket från andra medlemsstater, som de hårdast drabbade i södra Europa.

EU-kommissionen måste göra sitt för att grupperna ska kunna jämka sig. Redan har det läckt ut att kommissionens förslag till återhämtningsfond handlar både om att låna ut pengar och ge dem som bidrag. Vad som blir mest lockande för olika länder och branscher beror förstås på hur villkoren ser ut för de olika alternativen.

Kommissionen vill också ha fler intäktskällor än i dag. Bland annat finns planer på en EU-gemensam koldioxidskatt på vissa importvaror, avgift för plastavfall och att EU ska beskatta jätteföretag som Facebook, Google och Amazon. Allt detta är mycket ifrågasatt bland medlemsstaterna.

Efter kommissionens nya fond- och budgetförslag väntar förhandlingar mellan länderna. Regeringscheferna vet att de måste vara eniga och att besluten de fattar blir historiska. Den slutliga kompromissen lär filas fram under en nattmangling framöver.

Jämfört med senaste krisen inom EU, eurokrisen i inledningen av 2010-talet, är omvärlden en annan. Det sitter ingen Europavän i Vita huset. Storbritannien ska lämna klubben. Men Kina är lika mycket på hugget att ta för sig när sprickor uppstår i EU-kretsen.

Läs mer: Tyska tvärvändningen som får ”snåljåparna” att se rött 

Läs mer. Ingmar Nevéus: Klyftan mellan nord och syd kvar efter toppmötet