Debattinlägg: ”Jag tror det finns tre anledningar till att Tyskland tagit sig igenom krisen relativt väl.”

Som alla kriser rymmer också denna möjligheter, skriver Tysklands hälsominister Jens Spahn.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.

Tyskland framhålls ofta som ett positivt exempel på hur coronakrisen har hanterats. Vi har lyckats förhindra att sjukvården överbelastats. Smittspridningskurvan har plattats ut. Och andelen mycket svårt sjuka och avlidna är mindre än på många andra håll. Detta gör oss ödmjuka snarare än självsäkra.

Jag tror det finns tre anledningar till att Tyskland, åtminstone hittills, tagit sig igenom krisen relativt väl.

1. Det tyska hälso- och sjukvårdssystemet var i gott skick redan när krisen bröt ut och alla sjuka har haft full tillgång till medicinsk vård. Det beror inte bara på den nuvarande regeringen, utan på det system som byggts upp av många olika regeringar före denna. Ett väl utbyggt nät av allmänläkare har tagit sig an de mildare covid-19-fallen och sjukhusen har kunnat fokusera på de svårt sjuka.

2. Tyskland var inte första land att drabbas av viruset så det fanns tid till förberedelser. Vi har alltid haft ett relativt högt antal sängplatser, särskilt inom intensivvården, och vi tog covid-19-hotet på allvar från början. Därför ökade vi vår intensivvårdskapacitet med 12 000 platser till 40 000 på mycket kort tid.

3. Tyskland har många laboratorier och många framstående forskare på infektionsområdet, vilket kan bidra till att förklara varför det första snabbtestet för covid-19 utvecklades här. Tyskland har runt 83 miljoner invånare och vi har kunnat göra upp till en miljon diagnostiska tester per dag. Snart blir fem miljoner antikroppstester i månaden möjliga. Omfattande testning är som att rikta en ficklampa in i mörker: utan ficklampan ser man bara gråtoner, med ljus syns detaljer genast tydligt. Och utbrott av sjukdom kan bara begränsas om man vet vad som händer.

Jag är medveten om att vi just nu bara ser ögonblicksbilder. Ingen kan med säkerhet förutsäga hur pandemin utvecklas de närmaste veckorna eller månaderna. Vi har inte haft något nationellt utegångsförbud men vi har uppmanat befolkningen att stanna hemma. Som många andra länder har både det offentliga och det privata livet hämmats av restriktioner, men det ser ut som att våra åtgärder varit nödvändiga och effektiva.

Gradvis försöker vi nu återgå till mer normala förhållanden men att lätta på restriktioner är lika knepigt som att införa dem. Vi arbetar i en osäker situation, där det enda säkra är farorna med en andra smittvåg.

Vi är vaksamma, men först i efterhand vet vi om vi fattat rätt beslut. Jag drar mig för att komma med slutsatser, men ett par saker kan vi nog slå fast redan nu:

Det är avgörande att regeringen inte enbart informerar allmänheten om vad den vet, utan också om vad man inte vet. Bara så kan den tillit byggas upp som krävs för att bekämpa ett dödligt virus i ett demokratiskt samhälle. Ingen demokrati kan tvinga en befolkning att ändra sitt beteende, i alla fall inte utan att priset blir mycket högt. Samordnad, tydlig och korrekt information är långt mer effektivt än tvång.

I Tyskland har vi lyckats sakta ner smittspridningen därför att merparten av befolkningen vill samarbeta, både för sin egen och andras skull. Ska uppställningen bestå måste regeringen komplettera information om viruset med en öppen allmän debatt och en handlingsplan. Dessutom måste regeringen visa att den litar på att folk förstår situationen och vad den kräver. Tyskar håller sig väl informerade och vet därför att det är omöjligt att återgå till ett normalt liv innan det finns ett vaccin. Vår linje har varit att upprätthålla så mycket normalitet som möjligt med de skyddsåtgärder som behövs.

Motiverar vi klart och med förnuftiga argument var och hur restriktioner ska lättas, kan vi räkna med att tyskarna ställer upp. Våra beslut måste bygga på fakta och syfta till att minska risken för smitta. Vi vet att social distansering är det effektivaste skyddet. Om människor håller minst 1,5 meters avstånd till varandra minskar smittrisken rejält. Följs grundläggande hygienregler blir den ännu mindre.

Pandemin har visat att en sammankopplad värld behöver en global krishantering. Tyvärr har multilateralt samarbete blivit allt svårare att genomföra på senare tid, även mellan allierade stater. När vi nu ser hur beroende vi är av varandra kan krisen kanske fungera som en väckarklocka. Inget land klarar pandemin på egen hand. Det behövs internationell samordning och om de institutioner vi har inte fungerar tillräckligt bra, måste vi gemensamt förbättra dem.

Vi européer måste inse att livsviktiga produkter som medicinsk utrustning måste produceras inom EU. Vi behöver fler olika försörjningskedjor för att inte bli helt beroende av ett land eller en region. De betyder inte att vi minskar det internationella samarbetet. Det är EU-staternas gemensamma ansträngningar som nu driver kampen för att få fram ett vaccin. När receptet på det finns, ska vi se till att vaccinet tillverkas i Europa, även om det ska finnas tillgängligt överallt.

Som alla kriser rymmer också denna möjligheter. På många områden har den tagit fram det bästa i oss: en ny samhällskänsla, större vilja att hjälpa andra, förnyad flexibilitet och kreativitet.

I ett halvlångt perspektiv väntar allvarliga följder av pandemin, men trots alla problem och osäkerheter som väntar oss förblir jag optimist. I Tyskland och i andra länder ser vi nu styrkan i liberala demokratier och hos deras invånare.

Jens Spahn, Tysklands hälsominister.

Översättning: Karen Söderberg

Project Syndicate