Tala klarspråk om varför personalen inte får munskydd

DN 27/5 2020. Det är inte svårt att förstå om kommuner har brist på munskydd. Däremot är det obegripligt att Arbetsmiljöverket tonar ner skyddens betydelse.

Det är ingen vacker historia som SVT har nystat upp. Strax före påsk stoppade skyddsombud arbetet på äldreboendet Serafen i Stockholm och krävde bättre coronaskydd för personalen.

De fick rätt av Arbetsmiljöverket, som slog fast att boendets personal måste ha både visir och munskydd när de arbetar nära smittade patienter, eftersom det enligt Arbetsmiljöverkets expert är omöjligt att bedöma smittrisken i förväg. Det betyder att det inte räcker att använda munskydd enbart vid moment där det finns risk för ”stänk”, som det står i de nya riktlinjerna från Folkhälsomyndigheten, för patienten kan snabbt börja hosta eller nysa.

Att beskedet inte var populärt är inte särskilt konstigt. Inte heller att Stockholms stad överklagade. Som undersköterskor i en annan kommun berättar för SVT är det ont om munskydd, så det hade sannolikt inte bara blivit svårt, utan kanske omöjligt, för arbetsgivaren att leva upp till kravet.

Det innebär att det under en period sannolikt hade uppstått en konflikt mellan olika intressen. Äldre coronasmittades rätt till omsorg hade stått mot personalens rätt att inte gå nära utan munskydd, vilket varken är en enkel eller avundsvärd situation för en arbetsgivare. Däremot är det minsta kommunerna kan göra i det läget att vara ärliga och transparenta, berätta för personalen hur kravet ser ut, förklara varför de inte lever upp till rekommendationen och jobba för att få fram snabbast möjliga lösning.

Men det var inte vad som hände. I stället tonade Arbetsmiljöverket och tre andra myndigheter snabbt ner betydelsen av Serafen-beslutet, och menade att det inte skulle uppfattas som ett generellt krav. Enligt SVT skedde utspelet efter ett möte mellan myndigheterna och intresseorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, som ska ha pressat på eftersom de var oroliga för att facket skulle stoppa arbetet på fler äldreboenden.

Det hade dock inte varit Arbetsmiljöverkets problem, eftersom verkets ansvar är att värna om de anställda så att de exempelvis inte blir sjuka på jobbet. Därför borde det inte finnas på kartan att radera utlåtandet som deras egen expert hade skrivit, om att visir ensamt inte skyddar från smitta. Inte heller att hålla facket utanför en process där arbetsgivarsidan var representerad.

Vidare får man inte glömma att frågan om munskydd inte bara handlar om personalens säkerhet. Ända sedan corona blev ett namn på allas läppar har ett enda mantra cirkulerat: vi måste skydda de äldre. Vilket inte har lyckats.

En majoritet av de avlidna har antingen bott på äldreboenden eller haft hemtjänst och det går inte att bortse ifrån att avsaknaden av munskydd kan ha spelat in, eftersom en undersköterska utan ordentlig skyddsutrustning först riskerar att bli smittad själv och sedan föra viruset vidare. Den risken är även ett av många skäl till att det behövs mer testning, så att man vet vilka som är sjuka och vilka som har varit det.

Där är dock inte Sverige i dag. Som Expressen nyligen berättade har det uppstått ett ”politiskt storbråk om tester”. Och förra veckan släppte SVT programmet ”Striden om munskydden”, där historien ovan målas upp.

Låt oss hoppas att vi slipper ett tredje haveri.