https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/q1OY8RSmgB4tOpG9IbevxBMaIbc.jpg
I arkivet kan du ange hur man vill ha sin begravning - borgerlig, kyrklig, vilken musik som ska spelas och var man vill jordfästas. Arkivbild.
Bild: Janerik Henriksson/TT

Döden kommer nära – rusning till arkivtjänster

”Jag vill ligga i familjens grav, och det ska vara vita blommor på begravningen”. Under pandemin vill allt fler vägleda anhöriga om hur de vill ha det efter döden.

by

– Man inser att man är dödlig. Många reflekterar mer över döden nu, säger Peter Göransson, kommunikationschef vid Fonus.

Både Sveriges Begravningsbyråers Förbund och Fonus har arkivtjänster där man innan man dör kan berätta för de efterlevande hur man vill ha det med begravningen, och också annat som är viktigt att känna till för de efterlevande. Båda ser nu att allt fler använder tjänsterna sedan coronaviruset slog till.

– Ja, vi har märkt av en ökning. Normalt har vi 700 till 800 per månad som fyller i Vita arkivet, men nu är vi uppe i mellan 1 500 och 2 000. Vi märker också av att fler vill skriva testamente och framtidsfullmakter hos jurister, säger Peter Göransson.

Ulf Lernéus, förbundsdirektör vid Sveriges begravningsbyråer, berättar också att de ser en ökning för sin tjänst Livsarkivet.

– Vi har siffror från den 11 mars, då det första dödsfallet i covid-19 inträffade i Sverige. Sedan dess är det 40 procent fler som använder Livsarkivet varje vecka. Vi brukar ha ungefär 50 i veckan, nu är det omkring 70 personer, säger Ulf Lernéus.

Tjänsterna är inte några juridiskt bindande dokument, men ett sätt att uttrycka sin önskan inför det som händer efter döden.

– Det blir en hjälp till efterlevande. Som var man vill begravas och vilken musik som ska spelas. Det kan också vara viktiga lösenord, som till sociala medier, säger Peter Göransson.

Arkiven kostar inget hos någon av dem, och finns både på papper och digitalt då man loggar in med bankid. De registreras och samkörs med offentliga register, och då någon dör kommer en signal till begravningsbyrån, som kan skicka vidare arkiven till dem som den avlidne satt upp som anhöriga. På så vis får de efterlevande tillgång till önskemålen.

Men det är också ett bra sätt att tala om var saker finns, som bankkonton, försäkringar och annat, förklarar de.

– Man kan också skriva in var nycklarna till motorcykeln finns, och var testamentet förvaras, säger Peter Göransson.

Både Fonus och Sveriges Begravningsbyråers Förbund upplever också att allt fler vänder sig till begravningsbyråer för att få råd, både för att ordna med sina arkiv och med andra, mer juridiska frågor som testamente och framtidsfullmakter. Det finns också en stor oro, berättar de.

– Vi hör att många äldre är rädda för att dö ensamma nu, säger Lernéus.

Att bli sjuk och dö ensam på sjukhus utan anhöriga är skrämmande. Men det finns också en rädsla för att dö ensam hemma, och bli liggande, fortsätter han.

– Vi brukar fråga om man har någon granne, vän eller till och med brevbäraren som kan vara kontaktperson. När man funderar igenom det så brukar det oftast finnas någon.

Fakta

Önskemål och direktiv

Kooperativa Fonus och intresseorganisationen Sveriges Begravningsbyråers Förbund som företräder de privata byråerna, har tillsammans har över 80 procent av marknaden. Båda erbjuder arkiv där man kan ange önskemål som de efterlevande får ta del av.

Tjänsterna är gratis, och de efterlevande behöver inte anlita Fonus eller den begravningsbyrå som skickar över handlingarna i arkivet.

Arkiven finns både digitalt och på papper. För den digitala tjänsten används inloggning med bankid.

Arkiven registreras, och samkörs med uppgifter från offentliga register om döda. Då någon avlider får begravningsbyrån en signal och kan delge arkivet till dem som angetts som anhöriga.

Källa: Fonus och Sveriges Begravningsbyråers Förbund