Bakslag för upprorsgeneralen Haftar i libyska inbördeskriget
by Erik OhlssonKrigsherren Khalifa Haftar, som med stöd av ryska legosoldater har försökt invadera Libyens huvudstad Tripoli, har slagit till reträtt. Den 76-årige Haftar har i över ett års tid bombat och beskjutit miljonstaden Tripoli och därmed ökat på Libyens kaos.
”Att inta Tripoli kommer att ta två veckor, högst... Ingen får retirera. Den som slår till reträtt blir skjuten i huvudet”.
Orden kommer från general Khalifa Haftar och han uttalade dem för drygt ett år sedan, i april 2019, när hans så kallade Libyska Nationella Armé (LNA) inledde sin offensiv mot Libyens huvudstad Tripoli.
I dag är dock reträtten ett faktum. Fälttåget mot Tripoli blev inte det blitzkrieg som Haftar hoppades på. I stället ett nötande ställningskrig där civila ofta hamnat i korselden. Och där de utländska aktörerna ständigt har blivit fler.
Det anses klarlagt att Haftars armé haft stöd av ryska legosoldater från det beryktade säkerhetsföretaget Wagnergruppen. Men på måndagen backade den ryska hären från striderna i Tripoli och flögs österut i tre trupptransportplan.
De landade först i staden Bani Walid som ligger cirka 15 mil sydväst om Tripoli. Enligt borgmästaren i Bani Walid flög de ryska soldaterna sedan vidare till Jufradistriktet i libyska öknen. Det var på måndagen oklart om de därefter lämnade Libyen.
Ryssland har hela tiden förnekat att de har militär närvaro i Libyen, men detta motsägs bland annat av en hemligstämplad FN-rapport som läckt ut till internationella nyhetsmedier. LNA-armén har också fått ryska vapen, bland annat det avancerade luftförsvarssystemet Pantsir-S1 som ska slå ut regeringsarméns stridsflyg.
Men det är inte bara Ryssland som deltar i det libyska inbördeskriget. Regeringsarmén inom GNA har sedan ett drygt halvår tillbaka militärt stöd från Turkiet, som skickat trupper. Bland de turkiska stridande finns 2 000 man från den så kallade Syriska nationella armén, en samling av miliser fientliga mot Syriens president Bashar al-Assad. Turkiet hoppas få del av Libyens territorialvatten i Medelhavet, där det finns olje- och gasfyndigheter.
Khalifa Haftar anklagar den av FN godkända regeringssidan för att samarbeta med islamistorganisationen Muslimska brödraskapet. Men enligt bedömare handlar hans plan att erövra Tripoli snarare om egna maktambitioner - och kontroll över Libyens betydande oljeresurser.
Haftar stöder formellt den så kallade Tobrukregeringen som konkurrerar med det FN-stödda styret i Tripoli. Men inom Libyska nationella armén är det den militära snarare än den politiska makten som talar.
General Haftar har också visat sig ytterst ovillig att kompromissa vilket har lett till att omvärldens försök att medla hittills misslyckats. Ett internationellt toppmöte i Berlin i januari, där både Rysslands president Vladimir Putin och hans turkiske kollega Erdogan deltog, slutade i fiasko sedan Haftar vägrat medverka i samtalen.
I helgen talade USA:s president Donald Trump i telefon med Turkiets Erdogan om utvecklingen i Libyen. Trump underströk att det behövdes en ”snabb nedtrappning” i kriget, utan att gå in på hur detta ska gå till.
Efter att Khaddafi dödats av upprorsmän hösten 2011 lämnade USA Libyen åt sitt öde, något som anses ha bidragit till dagens kaotiska situation med två rivaliserande regeringar.
I Libyens huvudstad Tripoli är osäkerheten stor om vad som ska hända efter Haftars reträtt. Det säger 42-årige Ibrahim Gasuda till DN.
Gasuda har varit politisk flykting i Sverige i elva år men återvände till sitt hemland år 2011 för att delta i upproret mot Khaddafi. Nu är han en av dem som tvingats fly från sitt hem för att inte hamna i kläm mellan de stridande trupperna.
– Jag tror att Khalifa Haftar bara vill vinna tid för att omgruppera. Han kommer att göra nya försök att inta Tripoli, säger Ibrahim Gasuda på telefon.
Han säger att civila områden beskjutits och bombats av Haftars trupper i flera månader, och att det varit ständig brist på grundläggande behov som el, gas och värme.
– Innan de drog sig tillbaka placerade de ut sprängladdningar och minor i husen. De har också minerat vägarna, säger Gasuda.
Fakta. Maktspelarna i Libyens krig
Samförståndsregeringen. Förkortas GNA efter engelskans ”Government of National Accord”. Betraktas av FN som Libyens legitima regering. och leds av Fayez al-Serraj, en 60-åring med rötter i en av landets mäktigaste familjer. GNA stöds även militärt av Turkiet och Qatar.
Libyska nationella armén (LNA). Leds av generalen Khalifa Haftar, tidigare lojal med mångårige envåldshärskaren Muammar Khaddafi. Haftar anser att GNA är för eftergivet mot islamister. LNA stöds av bland andra Förenade Arabemiraten, Ryssland, Saudiarabien och Egypten.
Tobrukregeringen. Sitter i Tobruk i östra Libyen och har sin grund i parlamentet som valdes efter att Khaddafi störtats 2011. Stöder LNA.
Jihadister. Framför allt IS, som tidvis kontrollerat delar av Libyen men nu fördrivits och återgått till gerillakrig.
Stammar. Libyen har cirka 140 stammar. Deras lojalitet mellan de större maktblocken är flytande. Samma sak gäller för de beväpnade kriminella grupperingar som finns i de större städerna.
DN