Erik de la Reguera: Tålamodet med Cummings är på upphällningen hos många britter

Boris Johnsons chefsstrateg Dominic Cummings tvingades på måndagen offentligt försvara sina omstridda resor inom landet.
Men frågan är om det räcker. 
Efter två månaders nedstängning är britternas tålamod närmast obefintligt med högt uppsatta medarbetare i regeringen som tar sig friheter som andra inte har.

Han har kallats ”karriärpsykopat” och blir utbuad av grannar i kvarteret där han bor. 

Konservativa politiker har krävt hans avgång – för att inte tala om oppositionen, som blixtrar av ilska. Så vitt skilda tidningar som Daily Mail och The Guardian vill att han får sparken.

Boris Johnsons chefsstrateg Dominic Cummings väcker onekligen känslor. Han har ridit ut stormar förr, men den här är tveklöst en av de värsta.

– Jag ångrar inte det jag gjorde. Jag är inte överraskad att folk är arga, med tanke på hur medierapporteringen sett ut. Men jag hoppas att de inser nu att det här var en komplicerad situation med många svåra avvägningar, sa Cummings vid en hastigt sammankallad presskonferens, där han grillades rejält.

Dominic Cummings fru, journalisten Mary Wakefield, fick symtom den 27 mars – samtidigt som Boris Johnson och hälsominister Matt Hancock insjuknade i covid-19 – och paret tog då sin fyraårige son och körde drygt 40 mil till Durham i norra England, där Cummings familj bor. 

– Det gjorde vi för att vår son skulle kunna få omvårdnad om vi båda blev allvarligt sjuka. Som jag ser det är det i enlighet med de legalt bindande regler som gäller, sa Dominic Cummings.

Frågan är om den förklaringen räcker. 

I helgen framkom uppgifter om fler resor. Vittnen placerar honom vid Barnard Castle i norra England den 12 april. Två dagar senare i London. Och den 19 april har ett vittne placerat Cummings i Durham i norra England på nytt.

– Besöket i närheten av slottet var bara ett test för att se om jag kunde köra ordentligt. Och den sista uppgiften är helt falsk. Det går att bevisa med hjälp av min mobil och CCTV-bilder, sa Cummings.

Sista ordet är knappast sagt i denna affär.

Och tålamodet hos många britter är på upphällningen.

I Storbritannien går man nu in på tionde veckan med hårda restriktioner, stängda pubar, restauranger och risk för polisböter för den som dristar sig ut av fel anledning.

Premiärminister Boris Johnson menar att Cummings hade ett rimligt skäl för sin långresa, och att hans rådgivare bara följt ”sina faderliga instinkter”.

Samtidigt kräver Johnson av britterna att de uthärdar ytterligare en tid av total nedstängning. Medan Italien, Spanien, Frankrike och andra länder i Europa lyfter utegångsförbuden och öppnar affärsinrättningar, håller britterna fast vid restriktionerna. Skolor ska få börja öppna den 1 juni, och utomhusmarknader likaså, men i övrigt håller Boris Johnson hårt i bromsen.

Många gör sitt bästa för att respektera reglerna. Men ska man orka härda ut krävs som allra minst att landets ledare föregår med gott exempel.

Många gör sitt bästa för att respektera reglerna. Men ska man orka härda ut krävs som allra minst att landets ledare föregår med gott exempel.

Det har inte minst en rad beteendevetare påpekat, som anlitats som rådgivare av den brittiska regeringen. En av dem är Stephen Reicher, professor i socialpsykologi:

”Var öppna och ärliga, sa vi. Det struntade de i. Visa respekt för folk, sa vi. Det struntade de i. Se till att alla behandlas lika, sa vi. Det struntade de i. Var konsekventa, sa vi. Det struntade de i”, twittrade Reicher i söndags.

När detta skrivs stöttar premiärministern fortfarande sin omstridde chefsrådgivare.

Skälet är åtminstone delvis att Cummings – trots sin arrogans och utrensningar bland tjänstemän på 10 Downing Street – faktiskt är en erkänt briljant politisk strateg. Han låg bakom både Boris Johnsons strategi i brexitförhandlingarna och den dramatiska valsegern förra året.

Den som sett filmen ”Brexit: The Uncivil War” minns honom som den excentriska hjärnan bakom lämna-kampanjens sensationellt framgångsrika valrörelse 2016.

Cummings har varit omtyckt bland brexitförespråkare, som sett en antihjälte i honom – en man på ständigt korståg mot etablissemanget. 

Det som gör denna skandal så svår att hantera för honom är att han är på väg att bli själva sinnebilden för det arroganta, maktfullkomliga etablissemang som han sagt sig bekämpa.