Ewa Stenberg: Löfven kan bli räddad av gonggongen

Snart kommer ett utredningsförslag om försvagat anställningsskydd. Vänsterpartiet hotar med misstroendeförklaring om det förverkligas. DN:s politiska kommentator Ewa Stenberg svarar på tre frågor om striden. 

Varför är det sådant liv om denna utredning? Den presenteras först nästa vecka, ändå talar partiledare om att avsätta regeringen på grund av förslaget?

För att regeringsmakten delvis vilar på den. Ett av de viktigaste skälen till att Stefan Löfven (S) fick bilda sin rödgröna regering i januari 2019 var att han lovade Centern och Liberalerna att modernisera arbetsrätten och utöka undantagen från turordningsreglerna. Reglerna säger, mycket förenklat, att den sist anställde ska bli den som först får gå vid arbetsbrist, om inte fackföreningen och arbetsgivaren kommer överens om annat. Att luckra upp anställningsskyddet har varit en laddad konfliktfråga ända sedan Lagen om anställningsskydd (LAS) kom till på 1970-talet. Borgerliga partier har ansett att den ger fackföreningarna för mycket makt. 

I januariavtalet mellan Socialdemokraterna,. Miljöpartiet, Centern och Liberalerna sägs att utredningsförslaget ska genomföras 2021, om inte arbetsmarknadens parter kommer överens om annat. På måndag presenteras utredningsförslagen, men SVT:s Agenda har redan tagit del av det.  Det har fått Vänsterns Jonas Sjöstedt att genast hota med misstroendeförklaring för att avsätta regeringen.

Betyder det att Sverige går mot nyval? 

Nej, sannolikt inte. I januariavtalet var planen att ändringarna i arbetsrätten skulle genomföras 2021, om inte arbetsmarknadens parter nått en uppgörelse före dess. Men i utredningen föreslås förändringarna träda i kraft först 1 juli 2022, enligt förslaget som SVT:s Agenda läst. Med det nya, senare datumet kan riksdagen fatta beslut om förändringarna först våren 2022. Om Vänsterpartiet då fullföljer sitt hot att avsätta Löfven som statsminister blir med stor sannolikhet inget extra val, som V vill. Det ordinarie riksdagsvalet ska ju hållas i september hur som helst. Få väljare skulle nog se vitsen med att rösta två gånger inom loppet av några månader. 

Skulle Ulf Kristersson mot förmodan lyckas att bilda en regering skulle den hinna tillträda lagom till valrörelsen drog igång och inte hinna åstadkomma särskilt mycket.

En misstroendeförklaring skulle förstås ändå kunna läggas och leda till en ny talmansrunda i riksdagen. Men det blir nog svårt att hitta en ny statsminister. Ulf Kristersson (M) saknar fortfarande majoritetsstöd i riksdagen. Skulle han mot förmodan lyckas att bilda en regering skulle den hinna tillträda lagom till valrörelsen drog igång och inte hinna åstadkomma särskilt mycket.

Moderatledaren Ulf Kristersson säger till SVT att han inte kommer att tveka ett ögonblick att avsätta regeringen om Vänsterpartiet på allvar vill göra det. Men han säger samtidigt att han inte vill hjälpa Sjöstedt att stoppa en reform som mycket väl kan vara nödvändig. Det är inte glasklart hur M tänker agera. Ulf Kristersson har under sin tid som partiledare ständigt framhållit att sakpolitiken är viktigast, det har också varit en central del av argumentationen för att samarbeta med Sverigedemokraterna. Ska M nu rösta mot sin övertygelse och bli kvitt Löfven bara för att visa att det är ett vasstandat oppositionsparti?

Vilket parti sitter mest i klistret här?

Värst är Socialdemokraternas dilemma. Partiets beslut att ta regeringsmakten till priset av liberaliserad arbetsrätt och arbetsförmedling har skapat en svår förtroendekris med LO. Stämningen mellan arbetarrörelsens två grenar har varit usel. Socialdemokraterna hade hoppats att fackföreningsrörelsen skulle rädda regeringen från att behöva lagstifta om en försvagning av anställningsskyddet genom att göra upp med arbetsgivarna om en egen lösning. Men istället för en överenskommelse med arbetsgivarna sprack samarbetet inom LO och en sårig intern strid tog vid.  I augusti ska LO mötas för att försöka ena sig och slå fast vilka krav man ska driva i förhandlingarna. Kraven lär bli hårdare än det som tidigare diskuterades och det är mycket osäkert om Svenskt Näringsliv och LO kan hitta någon gemensam linje.

LO förväntar sig att regeringen gör allt för att försvara anställningstryggheten och fackföreningarnas inflytande. Det kommer att pröva den tidigare fackföreningsledaren, tillika statsministern, Löfven hårt. I ena vågskålen har han samarbetet med Centern och Liberalerna, som krävs för att få fortsätta regera. I andra vågskålen ligger det över hundra år långa samarbetet med fackföreningarna. 

Statsministern kan räddas av gonggongen från att bli avsatt, men kan dessförinnan tvingas ta strid med LO för arbetsgivarnas rätt att få undanta fler anställda från turordningsreglerna. Det var inte vad Stefan Löfven ville när han tog politikens tyngsta uppdrag.