Författaren Jackie Jakubowski har avlidit

Författaren och publicisten Jackie Jakubowski har avlidit 68 år gammal. Det bekräftar hans familj för DN. Björn Wiman tecknar en minnesbild av en folkbildare med historisk betydelse.

Jackie Jakubowski kom till Sverige med sin pappa 1970, bokstavligen utkastade från de antisemitiska kampanjernas Polen. Det var i slutet av juni när tåget anlände till Malmö central och pappan sände ut sonen för att rekognoscera. Jackie kom tillbaka och rapporterade att staden var vacker och välordnad.

”Såg du några människor?” frågade fadern.

”Nej, inte en enda.”

Utan människor omkring sig kan man inte leva, slog pappan fast – och så fortsatte de till Göteborg.

Tomheten i Malmö skulle senare visa sig bero på att det var midsommar.

Berättelsen är, tror jag, typisk för Jackie Jakubowskis liv under 50 år i Sverige. Varje sommar hissade han den blågula svenska flaggan framför sommarhuset på Ramsö utanför Vaxholm i Stockholms skärgård, där familjen firade midsommarafton med samma självklarhet som shabbat; båda högtiderna infaller dessutom alltid på en fredag. Shabbatljusstaken var inköpt på Ikea. Jackie tyckte om att påminna om att musiken till ”Idas sommarvisa” skrevs av en annan judisk flykting, som kom till Sverige 30 år före honom själv.

Shabbatljusstaken var inköpt på Ikea. Jackie tyckte om att påminna om att musiken till ’Idas sommarvisa’ skrevs av en annan judisk flykting

Men det kosmopolitiska midsommarmötet förkroppsligar också Jackie Jakubowskis långa och prisbelönta bana som publicist och folkbildare, bland annat som skribent på Dagens Nyheters kultursidor. Hans 35-åriga gärning som chefredaktör för Judisk krönika är en insats som kommer att finnas kvar i historien. 

När Jackie Jakubowski tog över tidskriften 1980 var det under en period då kunskapen om antisemitismens uttryck var låg i Sverige och ofta avfärdades som hysteri. Jackie Jakubowski är en av dem som ska tillskrivas äran för att detta har förändrats. Men tidskriften var mer än så. Med integritet, bildning och egensinne gjorde han den till en central arena för kunskapsutbyte kring en minoritets dilemma och utmaningar, som ofta pekade fram mot dagens debatt om samexistensens villkor i samhället. I Judisk Krönika visade Jackie Jakubowski på både den judiska kulturens särart och dess självklara hemvist i det svenska kulturarvet – i förlängningen en illustration av hur en minoritets- och majoritetskultur både kan bredda och skärpa varandra, om förutsättningen är gemensam tolerans.

Men Jackie Jakubowski var för den skull ingen ömfoting. Både hans mor och far hade – under obeskrivliga fasor – överlevt Förintelsens dödsläger. Tillsammans med Per Ahlmark, Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld var han drivande i den debatt som slutade med att antisemiten och förintelseförnekaren Ahmed Rami 1989 åtalades och dömdes till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp, uppbackad av en lång rad respekterade och tongivande debattörer. Till skillnad från dem förstod Jakubowski hur judehatets olika historiska skepnader och uttrycksformer i Radio Islam sammanföll till ett gift som är livsfarligt för hela i samhället.

Att vi i dag reagerar på antisemitismens uttryck i offentligheten är till stora delar Jackie Jakubowskis förtjänst

Att vi i dag reagerar på antisemitismens uttryck i offentligheten är till stora delar Jackie Jakubowskis förtjänst. Långt före de flesta andra började han också intressera sig för och sprida kunskap om islams historia, ofta med fokus på hur mycket som sammanbinder de stora religionerna. Det var en betydelsefull insats i det ofta sekulärt blinda svenska samhället, där de flesta inte ser eller vill se religionens betydelse för människors förmåga att leva tillsammans. Jackies böcker om judisk kulturhistoria – ”Ljudet av alef”, ”Bortom beit” och ”Spår av lamed” – bärs alla av tron på hur kunskap kan få oss att både förstå och förändra världen till det bättre. 

Jackie Jakubowski var en mensch – det svårdefinierade judiska uttrycket som beskriver en person som möter världen med värdighet, omsorg om andra och – om det behövs – en mild humor. Att vara en mensch är alltid svårast i tider som gör det svårt att vara det. De sista åren plågades Jackie av en grym sjukdom som hindrade honom från att leva det liv han ville. En av de sista artiklarna han skrev i Dagens Nyheter handlade om livet efter döden och om hur den judiska mysticismens viktigaste verk Zohar gestaltar skillnaden mellan himlen och helvetet. Jackie poängterade att det som skiljer dem åt inte är den fysiska miljön, utan invånarnas sinnelag. I helvetet, skrev han, sitter de hungriga syndarna runt ett bord fyllt med mat och dryck, fastkedjade vid varandra. Varje gång någon försöker nå bordet för att stilla sin törst och hunger hindras hans rörelser av grannen som också förgäves försöker att sträcka ut sin hand. De dömda kan endast känna doften av maten framför deras ögon, men de förblir hungriga och törstiga, ensamma i sitt förtvivlade lidande.

I paradiset möter vi märkligt nog samma syn. Också där sitter människor fastkedjade vid varandra framför ett bord fyllt med mat och dryck. Men de svälter inte och törstar inte. När någon är hungrig talar hon med sina grannar och de hjälper henne med sina rörelser att tillsammans nå bordet. När någon ropar efter vatten får han hjälp av en annan, så att inte ens en droppe blir spilld och han kan släcka sin törst.

Vi är många som gärna vill tänka oss Jackie lycklig vid detta kombinerade shabbats- och midsommarbord.