Recension – Minecraft Dungeons

Ett bra action-rpg för nybörjare, men veteraner har inte mycket att hämta.

Mången gamer kliar sig undrande i huvudet vid blotta tanken på Minecraft Dungeons – ”Ett Minecraft utan mining och crafting? Det låter helt meningslöst.” Men Minecraft är ju så mycket mer än att gräva i jorden och arrangera trä, malm och spindelväv i en rudimentär imitation av hantverk. Minecraft är äventyr, upptäckarglädje och att tillsammans med vänner gå på virtuell upptäcktsfärd. Jag är övertygad om att det går att göra ett suveränt Minecraft-spel utan vare sig mining eller crafting, men Minecraft Dungeons når dessvärre inte ända fram.

Minecraft dungeons är en Diablo-liknande historia där man ur ett isometriskt perspektiv tar sig genom banor, spöar fiender och hittar loot antingen ensam eller med upp till tre vänner. Problemet är att upptäckarglädjen lyser med sin frånvaro eftersom det helt enkelt inte finns mycket att upptäcka. Banorna är linjära med smärre avstickare som i bästa fall resulterar i en kista med ett nytt vapen eller lite smaragder, och i värsta fall i en återvändsgränd helt utan behållning – att miljöerna till viss del är procedurellt genererade blir väldigt uppenbart i dessa lägen...

"Banorna är väldigt statiska."

I början springer man gladeligen till varje hörn på banorna, men efter ett tag börjar det kännas meningslöst eftersom en handfull smaragder sällan är mödan värd. Lägg därtill att banorna är väldigt statiska och i princip helt saknar interaktiva inslag, så känner man sig inte särskilt manad att utforska.

Smaragderna ifråga är spelets valuta, och du använder dem i två olika butiker som ger dig slumpmässig utrustning. Slumpen dröjer sig kvar för att bestämma vilka bonuseffekter som kan aktiveras för utrustningen – upp till tre stycken beroende på hur bra det individuella svärdet eller pilbågen är, såväl som vilken level du själv har. Vidare kan du utrusta dig med tre reliker, och varje ger dig en specifik förmåga du kan använda i strid, såsom att tillkalla en varg, få ett koger eldpilar eller drämma ned en helande totempåle i marken.

"Det finns inga klasser att välja bland."

Och detta är den karaktärsutveckling som finns i Minecraft Dungeons. Det finns inga klasser att välja bland och inga färdighetsträd att klättra i. Å ena sidan är det skönt att det inte är så komplicerat och att man enkelt kan experimentera med olika förmågor, å andra sidan känns de olika karaktärsvarianter man provar på väldigt lika.

Spelet tycks insistera att man fokuserar på närstrider eftersom ammunitionen till pilbågar och armborst inte är oändlig, vilket framförallt blir ett problem i multiplayer, där man måste dela på denna resurs. På vissa håll i spelet blir man dessutom oundvikligen tätt omringad av grupper av fiender, vilket blir extremt svårt att hantera om man satsat på förmågor som kretsar kring bågskytte.

"Spelet börjar kännas lite enformigt efter några timmar."

De olika relik-förmågorna är förvisso roliga att experimentera med, men det känns som att de kompletterar en enda karaktärsklass istället för att modifiera hur man tacklar striderna i grunden. Detta leder till att spelet börjar kännas lite enformigt efter några timmar, vilket givetvis är ett problem i ett spel som kretsar kring att man ska spela om samma innehåll på högre svårighetsgrader, eftersom den huvudsakliga storyn går att ta sig igenom på runt fyra timmar.

Trots den relativt korta speltiden finns det dock potential för högt omspelningsvärde om man gillar spelmekaniken, för man kan inte bara ställa in hur utmanande de individuella banorna är – och på så sätt öka chansen för bra loot – utan även höja den övergripande svårighetsgraden efter att man slagit spelet. På det hela fungerar det riktigt bra, och det är behändigt att kunna göra banorna riktigt svåra även under första genomspelningen.

Det går dock att utnyttja den korkade AI:n i många lägen, för fienderna har regelbundet problem med att ta sig fram eftersom de fastnar på pelare och annat i miljön. Detta gör till exempel vissa mini-bossar otroligt enkla, eftersom man bara behöver stå på några meters avstånd och långsamt pilbåga dem till döds när de har fastnat, så länge man har tillräckligt med ammo.

Utöver det har jag upplevt en hel del buggar av varierande allvarlighetsgrad, såsom att startmenyn ligger kvar på skärmen efter att man laddat en bana eller att det inte går att återuppliva en medspelare som dött vid ett stup eftersom han återupplivas i luften och därför faller mot sin död varje gång man försöker. Att man blir nedkopplad från servern var också något som inträffade väldigt ofta, och i princip alltid precis när man klarat en bana.

"Detta kan bli en favorit bland fans av 'couch co-op'."

Multiplayer i sig är helt okej, med ett enkelt chattsystem med förinställda fraser som ”Okej” och ”Kom hit”, och en teleporteringsfunktion som kommer väl till pass om man befinner sig långt från varandra (vilket sällan händer eftersom banorna är så linjära). Det är dock lite trist att man endast kan spela med personer på sin vänlista, utan möjlighet att stifta bekantskap med nya spelare. Den lokala multiplayern fungerar också riktigt bra, och det känns som att detta absolut kan bli en favorit bland fans av ”couch co-op”. Svårigheten trappas givetvis upp när man är fler, och balansen känns väl avvägd utan att det blir varken för svårt eller för enkelt.

Anledningen till att Minecraft Dungeons inte lyckas nå högre betyg är inte att det skulle vara riktat till barn eller vara för ”casual” – det faktum att det är lätt att plocka upp kontrollen och bara dra igång är en av de saker jag gillar mest med spelet. Problemet är istället att det saknas djup och bredd i karaktärsutvecklingen, och framförallt att man inte lyckats skapa ett äventyr som lever upp till upptäckarglädjen som finns i vanliga Minecraft. Det är även trist att en så pass dynamisk och interaktiv spelvärld som den i Minecraft här känns som en platt kuliss man inte kan påverka eller interagera med.

Det är dock fortfarande ett bra och underhållande action-RPG, och som de flesta säkert redan förstått är det en perfekt introduktion till genren. Hardcore-fans av Diablo och Path of Exile lär inte ha särskilt stor behållning, men det visste vi redan. Minecraft Dungeons känns vid release som ett lovande skal, men det behöver fyllas ut; skulle Mojang och Double Eleven släppa några redigt matiga paket med nedladdningsbart material är jag säker på att spelet skulle kunna gå från Bra till något mer.

*Fotnot: Minecraft Dungeons testat på PC.

Minecraft Dungeons

3 | Bra

^{Det här betyder betygen på FZ}

Läs mer om Minecraft