Ledare: Med en enda kandidat blir V inte tydligare

Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.

En efter en har de fallit ifrån. Rossana Dinamarca, Jens Holm, Ulla Andersson, Linda Westerlund Snecker och nu senast Tamara Spiric. Nooshi Dadgostar är den enda som hittills kandiderar till att bli ny ledare för Vänsterpartiet och i slutet av nästa vecka går nomineringstiden ut.

Mycket talar förstås för att Dadgostar skulle lyckas axla avgående Jonas Sjöstedts mantel utan problem. Hon har brett stöd för sin kandidatur och är som vice V-ledare synnerligen väl insatt i hur partiet fungerar. Eventuella utmanare löper alltså klar risk att gå förlorande ur en match om partiledarposten. Det får Aftonbladet (ob S) att dra slutsatsen att V bara behöver en kandidat.

"Inte ens vänsterpartister brukar gilla en strid som är förlorad från början", skriver Ingvar Persson på ledarplats.

Det kan ligga något i det. Men samtidigt är det ofta tydligt hur det händer något med partier som väljer ledare i öppen konkurrens mellan olika kandidater. De som aspirerar på uppdraget tvingas förtydliga sina politiska visioner och strategier. Alltmedan partimedlemmarna får tillfälle att fundera lite extra kring vilken väg de egentligen vill gå. Även när sådana processer slutar med en promenadseger för den ursprungliga lågoddsaren kan de därför bidra till politisk förnyelse och vitalisering.

Nu kan kanske tänkas att Vänsterpartiet internt redan upplevs som tillräckligt förnyat och vitalt. Sjöstedt har gjort stora strategiska förändringar under de senaste månaderna och stoppat regeringsförslag tillsammans med M, KD och SD. Opinionsmässigt har det varit en relativt framgångsrik strategi för V. Särskilt Sjöstedts personliga förtroendesiffror har skjutit i höjden.

Väljs Dadgostar till V-ledare är hennes avsikt att fortsätta längs den inslagna vägen. Men det lär ändå dröja innan hon som ny och förhållandevis okänd lyckas matcha sin företrädares förtroendesiffror. Med en utmanare till partiledarposten vid omröstningen på V-kongressen i Västerås i maj hade hon åtminstone i ett avseende kunnat framstå som en vinnare.

Och även utan minsta omsorg om Dadgostar eller Vänsterpartiet kan det finnas skäl att hoppas att en motkandidat dyker upp. Trots att Sjöstedts nya linje verkar ha gått hem hos väljarna borde den diskuteras och problematiseras i långt högre grad än vad som hittills har skett. Allra helst i öppen debatt så att allmänheten får inblick i partiets politiska avvägningar och tankegångar. Är det verkligen så givet ur ett V-perspektiv att söka uppgörelser i riksdagen med partier vars främsta mål är att föra en politik som står till höger om regeringens? Är det långsiktigt klokt att bidra till att skadeskjuta den uppgörelse som håller Sverigedemokraterna på armlängds avstånd från makten?

Genom oviljan inom V att utmana Nooshi Dadgostar kan partiet slösa bort ett gott tillfälle för förtydligande.