DN Debatt Repliker. ”28,3 procent räcker inte till en komplett S-agenda”

REPLIK DN DEBATT 14/2.
Annelie Karlsson (S), gruppledare: Trots stor borgerlig och högerkonservativ övervikt i riksdagen har januariavtalet fått en S-prägel.
På övergripande nivå ser vi nu att klassklyftorna inte längre ökar utan minskar, skolresultaten faller inte längre utan vänder tydligt uppåt, kommuner och regioner får mer pengar så vårdpersonal och lärare kan anställas.

Som socialdemokrat är det lätt att hålla med om mycket av det som LO-styrelsen framför i sin debattartikel. När det gäller vad vi vill med politiken är vi i ärlighetens namn nog helt överens. Det finns samtidigt en utmaning som vi måste förhålla oss till: det parlamentariska läget. Vi socialdemokrater fick 28,3 procent i riksdagsvalet 2018, och det räcker inte för att genomföra en helt och hållet socialdemokratisk agenda, hur gärna vi än skulle vilja.

Att vi är överens om vad vi vill uppnå med politiken är såklart inte konstigt. Det är en del av den samlade arbetarrörelsens DNA att bekämpa orättvisor och minska klyftor i samhället. När vi byggt upp välfärdssamhället har vi gjort det med ökad jämlikhet, solidaritet och alla människors frihet som målbild. Inget av det har förändrats.

Efter valet 2018 stod vi inför valet att antingen söka samarbete i mitten och bryta upp blockpolitiken, eller släppa fram den mest högerkonservativa regeringen i Sverige i modern tid. Ett samarbete i mitten kommer alltid att innebära kompromisser, och vårt förbehåll är att ett sådant samarbete på totalen ska ta itu med samhällsproblemen och föra landet i rätt riktning.

Efter ett år med den nya regeringen kan vi socialdemokrater i riksdagen konstatera att det var rätt beslut att söka stöd för Stefan Löfven som statsminister. På övergripande nivå ser vi nu att klassklyftorna inte längre ökar utan minskar, skolresultaten faller inte längre utan vänder tydligt uppåt, kommuner och regioner får mer pengar så vårdpersonal och lärare kan anställas. På område efter område ser vi att utvecklingen nu går åt rätt håll.

Utöver den reformagenda som beslutades i januari 2019 har vi fått stöd för en betydligt mer offensiv politik för att bekämpa den grova brottsligheten i form av 34-punktsprogrammet. Vi genomför nu en nödvändig åtstramning av arbetskraftsinvandringen för att stoppa fusk och utnyttjande, och ett försörjningskrav för arbetskraftsinvandrares anhöriga kommer att införas. Vi inför nu en bankskatt som ser till att även banksektorn är med och bidrar till ett starkare samhälle. Vi tillför efterlängtade resurser till vårt gemensamma försvar, och vi skjuter till extra pengar till kommuner och regioner.

Ingen av ovan nämnda reformer var med i den ursprungliga överenskommelsen med samarbetspartierna som undertecknades för ett år sedan. Vi har under det senaste året visat att vi både kan genomföra en långsiktig reformagenda, och steg för steg säkra stöd för socialdemokratisk politik i riksdagen. Frågan om det för oss socialdemokrater var värt att ta ansvar för Sverige genom samarbete i mitten är därmed besvarad.

Vi kan också ta del av det Sverigedemokraterna föreslår och där man allt som oftast siktat in sig på den svenska fackföreningsrörelsen som ska försvagas rejält en gång för alla. Man vill bland annat ta bort de fackliga skyddsombuden, ta bort a-kassan från fackföreningarna och i vissa kommuner, där man getts möjlighet att styra, tar man helt sonika bort rätten till heltid.

Vad hade då alternativet till den här regeringen haft för konsekvenser för LO:s medlemmar? På den punkten behöver vi inte gissa, vi har nämligen facit. Vi läser Moderaternas budgetalternativ som i sedvanlig ordning lägger förslag som slår hårdast mot de som har det tuffast, och som vältrar över kostnader på kommunerna. Vi kan också ta del av det Sverigedemokraterna föreslår och där man allt som oftast siktat in sig på den svenska fackföreningsrörelsen som ska försvagas rejält en gång för alla. Man vill bland annat ta bort de fackliga skyddsombuden, ta bort a-kassan från fackföreningarna och i vissa kommuner, där man getts möjlighet att styra, tar man helt sonika bort rätten till heltid.

Konsekvenserna finns också att ta del av i det ”alternativa januariavtalet”. Där avskaffas värnskatten utan några utfästelser om mer pengar till välfärden. Där skissas på en reformering av arbetsrätten utan några skrivningar om att det bästa är om arbetsmarknadens parter själva hittar en överenskommelse. Där finns också utfästelser om att införa marknadshyror, och då inte begränsat till friare hyressättning i nyproduktion.

Nu valde C och L att i stället samarbete med oss, och det avtal som tecknades fick – trots stor borgerlig och högerkonservativ övervikt i riksdagen – en socialdemokratisk prägel trots allt.

Jag lovar att fortsätta göra allt som står i min makt för att åstadkomma så mycket socialdemokratisk politik som möjligt. Jag vet att mina partivänner i regering och riksdag drivs av samma engagemang.

Det jag önskar av alla er andra som vill samma sak, är att opinionsbilda mot de partier och krafter som inte delar vår gemensamma syn på samhällsutmaningarna. Det är som bekant inte vi socialdemokrater som håller emot i pensionsfrågan. Det är inte vi socialdemokrater som driver på för ökad otrygghet i arbetslivet, eller lägger förslag om att avskaffa de fackliga skyddsombuden.

Jag hoppas också att vi tillsammans kraftsamlar så att vi som vill driva en politik för minskade klyftor, ökad jämlikhet och ett starkare samhälle blir så många som möjligt i våra parlament vid valet 2022.

Länk till grafik