Jill Evans lämnar EU-parlamentet efter 20 år: ”Så ledsamt att orden inte räcker till”

BRYSSEL. Sedan 1999 har Jill Evans suttit i Europaparlamentet. Hon tycker det är en tragedi att Storbritannien och framför allt hennes älskade Wales lämnar EU.
Jill Evans förhoppning är att Wales, likt Skottland, kan hitta vägen tillbaka.

Tjugo års parlamentsarbete ska ner i flyttlådorna. Jill Evans, från walesiska partiet Plaid Cymru, är synbart tagen när hon berättar om hur det är att lämna Europaparlamentet.

– Det känns så ledsamt att orden inte räcker till, säger hon.

Jill Evans gör en paus och tar ett djupt andetag.

– Det är en personlig sorg, men en ännu större sorg är att Wales lämnar. Det är en tragedi.

Man nästan känner historiens vingslag. När Jill Evans började sitt arbete 1999 i Bryssel var Tony Blair en tämligen nybliven brittisk premiärminister. Margot Wallström ersatte samma år Anita Gradin som svensk EU-kommissionär.

Jill Evans ska fortsätta vara aktiv i sitt parti. Hon är djupt bekymrad över Wales framtid. 75 procent av Wales tillhör EU:s fattigaste regioner och landsdelen har genom åren fått mycket stöd. 2014-2020 uppgår det till cirka fem miljarder euro, över 50 miljarder kronor.

Storbritannien som helhet betalar mer till EU än man får tillbaka. I Wales är situationen den omvända. Invånarna är nettomottagare av EU-stöd.

– Storbritannien har skapat en fond för att ersätta EU-medlen, men vi vet inte hur den ska fungera eller vem som ska fatta beslut om vart pengarna ska gå. Med så mycket osäkerhet är det svårt att planera för framtiden, säger hon.

Jill Evans framhåller att med rätt stöd har Wales stor potential inom områden som förnybar energi och livsmedelsproduktion.

Plaid Cymru arbetar för ett självständigt Wales. Rörelsen är inte lika stark som i Skottland, men Jill Evans märker att brexit blivit en draghjälp.

– Senaste året har vi sett ett ökat stöd för självständighet. Det kommer från människor med olika bakgrund, från olika platser och som tidigare inte arbetat politiskt. Frågan är absolut på dagordningen nu, säger Jill Evans.

Skottland har, till skillnad från Wales, det starka argumentet att skottarna aldrig röstade för brexit. I folkomröstningen 2016 i Storbritannien valde en majoritet av engelsmän och walesare brexit. En majoritet i Skottland och Nordirland valde i stället att stanna i EU.

– Alla röstade inte för att lämna, men nu lämnar vi alla. Vi är i samma båt. Vad folk än valde i folkomröstningen måste vi arbeta tillsammans för att bygga en bättre framtid för Wales, säger Jill Evans.

Hon kallar brexitdebatten för historisk. Nu är en ny debatt.

– Kan vi i framtiden själva bestämma om vi vill ansluta till EU ska folket få avgöra det då. Jag är övertygad om att vi kommer tillbaka om invånarna i Wales själva får bestämma.

När?

– Jag vet inte. Folk tittar på Skottland.

Jill Evans påpekar också att inom politiken de senaste fem åren har mycket hänt som ingen kunde tro.

– Alla vill ha det bästa för sina barn och de unga i Wales vill stanna i EU. Förhoppningsvis ser de självständighet som ett sätt att nå dit.

När Jill Evans valdes in i Europaparlamentet 1999 började hon kampanja för att walesiska skulle bli ett officiellt EU-språk. Det blev det inte.

Men i sitt allra sista inlägg som parlamentariker i Bryssel talade hon walesiska.

– I våra hjärtan är vi fortfarande här och vi kommer tillbaka. Tack, sade hon.

Kvar i Bryssel lämnar hon en walesisk flagga. För kollegerna i parlamentet.

Läs mer: Historiskt beslut i Europaparlamentet – för första gången lämnar ett land EU 

Läs mer: Pia Gripenberg: Allt du behöver veta om brexit efter omröstningen 

Länk till grafik