Amide: Det har blivit sämre, de flesta går bara förbi

Vart tog tiggarna vägen efter tiggeriförbuden? DN:s granskning i Danderyd och Täby visar att vissa flyttade några meter utanför förbudszonerna, andra några kilometer till en ny kommun. Amide bytte butiken i Danderyd mot Fridhemsplan.
– Det var bättre i Danderyd, för där var vi färre, säger hon.

Den 32-åriga rumänskan går på gatorna vid Fridhemsplan och plockar burk i en svart säck. Filten och muggen står kvar utanför matbutiken. Det är för kallt att bara sitta still i januarirusket. Det är inte heller särskilt många som ger längre.

Amide visar skramlet efter en halv dag. Tjugonio kronor. Förr kunde människor ge en tjuga, nu lägger de en tvåkrona i muggen i stället.

– Det har blivit sämre. Nu går de flesta bara förbi utan att ge, jag plockar pant också men det ger inte så mycket, säger Amide och pekar på en halvtom säck.

Hon och maken kom nyligen tillbaka från Rumänien efter att ha firat jul och nyår. I flera år har hon haft sin fasta tiggarplats utanför Lidl i Danderyd en dag vintras kom både butikschefen och polisen och sade att det är förbjudet. Då bytte hon Danderyd mot Fridhemsplan. 

– Det var bättre i Danderyd, där var vi färre. Jag har fem barn och det är svårt att få ihop pengar för att försörja familjen, säger Amide.

Bildspel

Hon är insvept i sjal och varm jacka och har rejäla vinterskor som hon fått av en hjälpsam kvinna i området, en” ängel” som hon kallar henne. Trots lager på lager med sockar, byxor och kjol är det svårt att hålla kölden borta. Kinderna är fnasigt röda och de vantlösa händerna rödsvullna av köldskador.

– Jag har köpt en kräm som jag stryker på händerna varje dag, det är svårt med kylan, säger hon och visar sina röda utslag.

Det är råkall januari men inte tillräckligt kallt enligt Stockholms stad som har satt gränsen vid minus sju grader. Då är staden beredd att öppna kyrkor och ge tak över huvudet för en natt. Hittills i år har de inte varit öppna alls. 

Amide och hennes man Ali bor i ett läger i skogen och deras släktingar som tigger i närheten sover i parker och på trottoarer. 

– Jag har byggt en barack själv, den ligger i skogen och där bor min familj, det är min fru och min syster, säger Ali som inte vill berätta exakt var eftersom de kan bli avhysta.

Han vittnar om att tiggeriförbuden i de norra kommunerna påverkat familjen som nu samsas om butiker och pantburkar kring S:t Eriksplan och Fridhemsplan.

– Det är svårast för min fru och kvinnorna som sitter utanför butiker. Jag kan få ihop 300 till 400 kronor om dagen om jag kör sopor med Tiptapp, men de får nästan ingenting längre, en femtiolapp kanske, säger Ali.

Han har köpt en skrotbil för 3.000 kronor för att kunna ta uppdrag via appen Tiptapp. Tidigare jobbade han för ett byggföretag men arbetsgivaren tröttnade när han krävde att få jobba vitt. Påhuggen med sophämtning ger ändå mer än jobben som står till buds i Rumänien.

– Om jag jobbar i skogsbruk eller jordbruk tjänar jag 2.000 kronor i månaden i Rumänien, här kan jag tjäna 7.000 till 8.000 kronor i månaden, säger Ali.

Vid sjutiden på kvällen släpps Amine och övriga familjen in i Abrahamsbergskyrkan som erbjuder tolv sovplatser i vinter. Volontärerna från både den egna församlingen och Västerleds församling, som tillsammans driver projektet med stöd av Brommas ekumeniska råd, är redo med mackor, ägg te och varmt kaffe. 

Efter att ha duschat och hängt tvätten på tork hjälps Amide och de andra åt att bädda de uppblåsbara madrasserna på kyrkgolvet. Klockan åtta, efter frukost, är det dags att packa ihop sakerna i kassarna igen.

– När man lever ett sådant utsatt liv kan det vara värdefullt att få sova tryggt två kvällar i veckan utan att vara rädd för att bli rånad. Det betyder mycket för dem bara få duscha och tvätta kläder. Det här är en liten insats i marginalen som ändå kan göra livet lite lättare för de här människorna, säger Lasse Axelsson, en av de projektansvariga i församlingen.

Han är kritisk till att kommuner som Lidingö, Danderyd och Täby nu förbjuder tiggeri.

– Det är ett fullständigt vansinne och ett moraliskt moras av de här kranskommunerna att förbjuda tiggeri. Lidingö borde ha större problem att ta hand om, än en handfull tiggare som sitter och tigger utanför deras butiker, det är ju bedrövligt, säger Lasse Axelsson.

På plats i kyrkan finns även Björn Taikon som jobbar som uppsökare bland romska EU-medborgare sedan sju år. Han är själv rom uppvuxen i Stockholm och en eldsjäl som engagerar sig för romerna.

– Jag började som nydöpt för att jag ville rädda världen men nu är det samvetet som driver mig. VI hjälper ju inga på riktigt, det är bara tillfällig nödhjälp. De pengar de får in förändrar väldigt lite i deras liv, de fortsätter att leva i misär i Rumänien, säger Björn Taikon.

Han menar att de lokala tiggeriförbuden slår hårt mot en utsatt grupp som han uppskattar till mellan 1.500 och 2.000 i Stockholmsregionen.

– De har inte blivit så många färre, men de har gått under jorden. Vissa av de som tigger har blivit kriminella för att de inte kan tigga längre, säger Björn Taikon.

Han tror inte att förbud kommer att stoppa romer från att komma till Stockholm eftersom få kan försörja sig i Rumänien. Samtidigt hör han många prata om nya länder.

– Många åker till Skottland nu. Där är tiggeri något nytt och där ger folk fortfarande. Den svenska medkänslan har försvunnit, nu ser vi tiggarna som bara några som är i vägen, säger han.

Frivilligorganisationernas viktigaste uppgift under vintern är att ordna vantar, mössor, sjalar, strumpor och sovsäckar till dem som sover ute.

– Det finns många privatpersoner som ger i det tysta men Stockholms stad borde öppna fler härbärgen, 100 platser är bara en droppe i havet. Politikerna borde ligga ute en natt själva och se hur det är, säger Björn Taikon.

Läs mer: ”Syftet var att tiggeriet skulle upphöra, men så har inte skett överallt”

Läs mer: Danderyd och Täby vill förbjuda tiggare att samla kläder och burkar  

Läs mer: Tio tiggare splittrar Lidingö inför tiggeriförbudet