Rollfigurerna i ”Tsunami” är stumma och ogenomträngliga
by Jacob Lundström”Tsunami” är ett minidrama om mänsklig felbarhet, dåliga samveten och svåra dilemman med den stora katastrofen som fond. Dessvärre blir rollfigurerna alldeles för stumma och ogenomträngliga för att Jacob Lundström ska bli riktigt berörd.
Dramaserie
”Tsunami”
Regi: Henrik Georgsson
Manus: Sara Kadefors
I rollerna: Henrik Norlén, Liv Mjönes, Louise Peterhoff, Evin Ahmad, Thure Lindhardt med flera. Tre avsnitt à 60 minuter.
Språk: svenska.
Premiär i SVT den 3 februari.
Det har gått drygt ett år sedan SVT bearbetade Estoniakatastrofen i miniserien ”De dagar som blommorna blommar”, efter manus av Jonas Gardell, och nu har det blivit dags att avhandla nästa nationella trauma. Medan Gardell närmade sig tragedin med största möjliga sentimentalitet har ”Tsunami”-författaren Sara Kadefors en mera krass för att inte säga uppgiven blick på sina rollfigurer.
Över 200.000 människor dog efter jordbävningen i Indiska oceanen 2004, inklusive 543 svenska medborgare, men ”Tsunami” handlar egentligen inte om dem. Förödelsen längs den sydostasiatiska kusten anas främst genom halvkvävda tipssamtal till kvällstidningen och skakiga vittnesbilder på nyheterna.
I stället bildar den fond till en berättelse om några människor i Stockholm, varav en familjefar som snart ska anmälas saknad i Thailand. Miniserien inleds med en ödesdiger nedräkning till den 26 december, med adventsstakar i fönstren och semesterdagar i familjeplaneringen. Det är högsäsong på välgörenhetsorganisationen där Tomas (Henrik Norlén) och Abbe (Fredrik Lycke) arbetar, när den tillnyktrade journalisten Sara (Evin Ahmad) får nys om oegentligheter och börjar jaga ett scoop.
Den gemensamma nämnaren rollfigurerna emellan är deras felbarhet. De har försatt sig i moraliska knipor genom olika försyndelser: otrohet, alkoholism och förskingring. Det är mänskligt att fela förstås, och bäddar för potentiell omvändelse i sista akten, men det gör också att tsunamin framstår som kulmen på deras självsvåldiga bedrövelser – eller ännu värre som en syndaflod.
Fredrik Lycke fungerar bäst som den ångestridne och eksemkliande försnillaren Abbe
Frågan är hur det är tänkt att deras livsöden ska belysa tsunamin eller vice versa. När Lukas Moodysson gjorde ”Mammut” 2009 fick han kritik för att projicera sitt dåliga västerländska samvete på Thailand, genom att reservera offerrollen till lokalbefolkningen. ”Tsunami” verkar i stället vilja vända på samvetsfrågan: är det inte motsägelsefullt att arbeta med att rädda människor på andra sidan jorden när man sviker sin egen familj?
Bildspel
Här är det Tomas som bryter mot kärnfamiljsavtalet genom en relation med bonussonens lärare, spelad av Louise Peterhoff. Hon är alltid sevärd och Henrik Norlén är skicklig på att våndas, men deras rollfigurer förblir psykologiskt ogenomträngliga. Fredrik Lycke fungerar i stället bäst som den ångestridne och eksemkliande försnillaren Abbe, ungefär som Oskar Thunberg stal showen som högriskspelaren Henrik i C Mores finansserie ”Fartblinda”.
Det här är nordic noir enligt den gamla definitionen: fullt av förstummade varelser som pulsar omkring i Björn Runge-mörker. Som serie är ”Tsunami” också konsekvent genomförd och den lämnar människorna ungefär lika miserabla som vi mötte dem.