Ledare: Regeringen backar om AF-reform. Nya nederlag hotar.

Regeringen och dess liberala samarbetspartier backar inför hotet om misstroendeförklaring i riksdagen och skjuter på reformeringen av Arbetsförmedlingen. Ett klokt beslut – för sakfrågan. Men för det fortsatta regerandet är frågan hur lång frist statsminister Stefan Löfven (S) kan räkna med när oppositionen fått blodad tand.

Förändringarna ska nu vara genomförda först mot slutet av valåret 2022, ett år senare än vad som ställs i utsikt i 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L.

Dessutom stryks reformens omtvistade kärna, det att själva förmedlingen av jobb ska privatiseras utifrån lagen om valfrihetssystem, lov.

Hur förändringarna ska utformasmer i detalj, återkommer regeringen till efter nyår, berättade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) vid en pressträff på måndagen.

Det räckte för Vänsterpartiet.Ordförande Jonas Sjöstedt förklarade att det i och med detta inte blir någon misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsministern. Även Moderaterna och Liberalerna gav tummen upp.

Regeringens och samarbetspartiernas reträtt är välkommen. Arbetsförmedlingen behöver formas om, men det har efterhand blivit allt tydligare att tidplanen varit orealistisk – omdaningen går alltför snabbt. Lokalkontor har lagts ner i rask takt, personalen flyr. Omkring 1 700 anställda har sagts upp av arbetsgivaren, ungefär lika många har sagt upp sig självmant.

Spåren efter försöken med marknadslösningar i form av etableringslotsar och jobbcoacher under alliansregeringen förskräcker. Satsningen på etableringslotsar lockade till sig allsköns lycksökare och blev ett fiasko. Jobbcoacherna gav liten eller ingen påvisbar effekt.

Sveriges Kommuner och Regioner, tidigare SKL, varnade nyligen för att kommunerna drabbas ekonomiskt när Arbetsförmedlingen inte fungerar. Om människor inte får jobb eller kommer i åtgärder vältras kostnaderna över på kommunerna. Som i Lund där socialförvaltningen i sitt förslag till internbudget för 2020 har beräknat att arbetsförmedlingsröran kostat skattebetalarna över tio miljoner kronor under 2019 på grund av att fler hushåll behövt försörjningsstöd.

I sak har Socialdemokraterna anledning att pusta ut. AF-reformen var inget frivilligt val utan något de rödgröna tvingades acceptera för att nå en uppgörelse med C och L och därmed säkra regeringsmakten. Samtidigt bidrar reträtten till att regeringen och statsminister Stefan Löfven framstår som svaga och obeslutsamma.

Den stora förloraren i detta spel är Centern. Den totala omgörningen av AF, med lagen om valfrihetssystem som grund, var en av partiets viktigaste framgångar i 73-punktsöverenskommelsen. Men vikarierande partiledaren Anders W Jonsson håller god min i elakt spel:

"Det här känns bra, nu finns det en hållbar lösning för hur vi ska förändra Arbetsförmedlingen, det fanns det inte när fyra partier var beredda att enas om att stoppa den", kommenterade Jonsson på måndagen.

Förmodligen nöjdast av alla – och nöjd på riktigt – var Jonas Sjöstedt. Han fick med hotet om misstroendeförklaring igenom i stort sett allt han och partiet pekat på. Dessutom kan Sjöstedt glädjas åt att passusen i 73-punktsöverenskommelsen om att Vänsterpartiet i och med uppgörelsen utestängs från inflytande över "den politiska inriktningen under mandatperioden" har visat sig vara ord utan praktisk betydelse.

Just denna kris tycks vara avvärjd, men den rödgröna regeringen har en besvärlig resa framför sig under resten av mandatperioden. Sammanhållningen mellan de fyra partierna bakom 73-punktsuppgörelsen kommer att sättas på hårda prov.

Den oheliga alliansen mellan V och högerpartierna M, KD och SD kan komma att återuppstå.

Det är uppenbart att Moderaterna och Kristdemokraterna – tillsammans med sina nyfunna vänner Sverigedemokraterna – är beredda att ta varje tillfälle i akt att försöka välta regeringen över ända. Vilket också nu var syftet, trots allt tal om "sakfrågan".

Regeringen är svag. Den är i minoritet. Det lär Löfven få känna av fler gånger.