Michael Winiarski: Sverige kan inte se ut att vika ner sig, men inte heller trappa upp konflikten med Kina
by Michael WiniarskiÅtalet mot ambassadör Anna Lindstedt för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt” är som åklagaren påpekar unikt för Sveriges del. Men samtidigt är den av Kina kidnappade svenske medborgaren Gui Minhais situation lika långt från en rättssäker lösning som tidigare.
Den bisarra förhistorien som utspelade sig på Sheraton Hotel i Stockholm i vintras är förstås en personlig tragedi för den numera före detta ambassadören. Affären kom inte bara att abrupt sätta punkt för Anna Lindstedts diplomatiska karriär. Om domstolen finner henne skyldig blir det också fängelse.
Läs mer: Anna Lindstedt åtalas för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt
När hon tillträdde sin post som svenskt sändebud i Peking hade hon en längre diplomatisk bana bakom sig, bland annat som klimatförhandlare. Vid det laget var Gui Minhai redan bortrövad av kinesiska agenter och inspärrad på okänd plats. Och han hade redan avgett sin framtvingade offentliga ”bekännelse”.
När jag talar med personer med god inblick i svensk utrikesförvaltning är bilden ungefär den följande:
Det var ambassadörens aningslöshet om vad den brutala kinesiska diktaturen är i stånd till som blev hennes fall. Annars hade hon inte gått med på att delta i ett hemligt möte med kinesiska ”affärsmän” och den fängslade Gui Minhais dotter på Sheraton.
En diplomat må anse sig vara tvungen att improvisera och hantera frågor på ett okonventionellt sätt, särskilt i ett så extremt känsligt ärende som när en stormakt kidnappar en svensk medborgare. Men i detta läge borde hon inte ha agerat utan att informera utrikesdepartementet om sina planer; vilket också är den punkt som åtalet riktar in sig på.
Ändå är det förläggaren Gui Minhais öde som är den stora tragedin, och fallet är lika olöst som före skandalen på Sheraton.
Redan tidigare har relationerna mellan Sverige och Kina försämrats kraftigt, i hög grad just på grund av fallet Gui Minhai. Senast i förra veckan hotade Gui Congyou, den kinesiske ambassadören i Stockholm, med att begränsa handel och ekonomiskt utbyte med Sverige på grund av att kulturminister Amanda Lind delade ut Tucholskypriset till Gui Minhai.
Här finns en klar parallell till hur Norge straffades av Kina när den norska Nobelkommittén delade ut Nobels fredspris för 2010 till den fängslade kinesiske demokrati- och människorättskämpen Liu Xiaobo.
Det ledde till sex års politisk och ekonomisk iskyla mellan Kina och Norge. Förbindelserna tinades upp först 2016, sedan den norska regeringen krupit till korset genom att underteckna en gemensam deklaration där Norge lovade att inte blanda sig i Kinas inre angelägenheter.
Problemet för Sverige är att handlingsutrymmet inte är mycket större. Sverige kan inte se ut att vika ner sig, men inte heller trappa upp konflikten.
Svaret kanske ska sökas på EU-nivå. Trots allt är det en europeisk medborgare som har kidnappats av Kina.