Hit ringer de som vill få hjälp att sluta slå

Våld i nära relationer beskrivs som ett samhällsproblem. Men tröskeln för våldsverkare att söka hjälp är ofta hög. Hittills i år har 162 personer i Stockholm ringt till Länsstyrelsens hjälplinje för att få hjälp med sitt beteende.
– Många undrar: Är det här våld? Och väldigt ofta är det ju det, säger psykologen Ulf Calvert.

På en vägg i tunnelbanevagnen hänger ett foto på en man. Han har grått välklippt hår och vit skjorta. Kanske är han i 60-årsåldern. Han ser sammanbiten ut och tittar inte in i kameran.

”Jag har kallat henne så hemska saker”, står det vid fotot.

Bilden marknadsför Länsstyrelsen i Stockholms Välj att sluta-linje, för människor som vill få hjälp att upphöra med våldsamt beteende. Linjen öppnades i februari i år och sedan dess har 162 personer från stockholmsregionen, som betecknas som våldsutövare, ringt in.

Linjen bemannas av personal från den fristående mottagningen Manscentrum. Ulf Calvert är legitimerad psykolog och en av de fyra som tar emot samtalen som kommer in.

– Antalet samtal har legat ganska konstant sedan vi startade, med två-tre samtal per dag. Det är mestadels från män och kvinnor som söker hjälp för sitt våldsamma beteende. 

Ulf Calvert berättar att det ofta är en specifik händelse som leder till att en person lyfter luren och ringer.

– Det kan vara hot om skilsmässa, ultimatum från en partner, socialtjänsten eller polisen. Man har blivit pressad eller precis varit våldsam och insett att såhär kan det inte fortsätta.

Förra året anmäldes 15.943 fall av misshandel inom en parrelation i Sverige. 84 procent av anmälningarna gällde misshandel mot kvinna av en närstående. Ett sådant fall är 24-åriga Josefin, som DN tidigare berättat om.

Stödtelefonen riktar sig till dem som har insikt om sitt beteende och vill förändras. Ofta inleds samtalet med en fråga.

– Många undrar: Är det här våld? Och väldigt ofta är det ju det. Män kan berätta att ”Jag tryckte upp henne mot väggen”, ”jag knuffade henne”, ”jag skriker på henne”. Då berättar vi om vår våldsdefinition där vi är väldigt tydliga att våld inte bara är fysiskt.

Därifrån fördjupas ofta samtalet. Ulf Calvert berättar att det hos inringaren brukar börja växa fram en insikt om att detta är ett större problem som har med den själv att göra.

– Syftet är att komma in tidigt i processen och bryta det negativa och fånga upp de som inte fångas upp i vanliga fall – för att stärka och motivera dem till behandling.

Han betonar att det är personer med olika bakgrunder och problembilder som ringer in.

– De värsta söker inte hjälp och det är ett problem. Men en väldigt stor grupp har möjligheten att ta hjälp, men de måste ta telefonen och ringa.

Ulf Calvert vittnar om att många inte vill kännas vid sitt våldsamma beteende. Telefonlinjen tycker han är viktig eftersom det blir ett lättillgängligt sätt att ta tag i sitt problem. I dagsläget kommer det ungefär fyra samtal om dagen, både från stockholms- och skåneregionen, blandat våldsverkare, anhöriga och utsatta.

– Vi vill ha det dubbla antalet, men vi måste jobba på att komma ut med information i samhället. Utsatta ska självklart få hjälp, men vi kan inte längre blunda för orsaken till problemet, säger Ulf Calvert.

De som efter samtalet till honom eller hans kollegor påbörjar behandling kan hamna hos familjebehandlaren Göran Åhlenius. Han arbetar på relationsvåldscentrum sydost i Stockholm och har noterat att en del som kontaktat honom och hans kollegor gjort det efter samtal med Välj att sluta-linjen. Flest kommer han emellertid i kontakt med genom socialtjänsten eller polisen. Ungefär en tredjedel väljer att gå in i behandling.

– Vår behandlingsmodell handlar mycket om att förändra beteenden. Man får gå hem och träna och prova nytt. Det handlar om att hantera känslor, både skam och ilska, men även att vara ledsen och rädd, vilket många av våra klienter inte tillstår. Det kan ta tid innan man hittar det, säger Göran Åhlenius.

Behandlingen sker ofta en gång i veckan, antingen i grupp eller enskilt. När en person väl bestämt sig för att ge det en chans etableras också en så kallad partnerkontakt. Klienten måste gå med på att partnern informeras om när hen börjar och slutar. 

– Det handlar om både fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld samt olika former av kontroll och hot. För de som lyckas sluta med det fysiska våldet tar det ofta längre tid med det psykiska. 

Göran Åhlenius säger att många är skeptiska i början, de kanske blivit tvingade till behandling av yttre faktorer, men att inställningen brukar ändras efter ett tag.

– De märker att det är bra för dem, de får bättre relationer och då vill de fortsätta. Det är hos dem som väljer att fortsätta som vi ser en förändring. Många säger själva att detta kommer ta tid och förstår att de kommer få jobba med detta hela livet.

Någon uppföljning på hur det går för klienterna i deras fortsatta liv har dock inte gjorts.

– Vi har ingen bra statistik på hur effektiv behandlingen är, men vi ser skillnaden hos de som går den. Det som det finns forskning på är att där våldet inte uppdagas fortsätter det. Vi jobbar med att synliggöra på ett respektfullt sätt där vi tror på förändring.

Enligt Göran Åhlenius är 99 procent av centrets klienter män. Alla, oavsett könsidentitet, är dock välkomna. Att dagens samhälle på många sätt gynnar män säger han spelar in och att både strukturella och individuella perspektiv tas i beaktande.

Han säger att det ofta finns många orsaker till att en person är våldsam, men att en av de vanligaste grundorsakerna handlar om anknytning. Det vill säga kontakten och tilliten ett barn får till sin omgivning och att kärleken och tryggheten det behöver tillgodoses.

– Ju trasigare anknytning desto större risk för våld och desto svårare blir det med behandling. 

Går alla att behandla?

– Jag tror nog inte det. Har en person en svår personlighetsstörning så blir det svårt. 

Läs mer: Josefin misshandlades nästan till döds av sin partner 

Läs mer: Vad får en man att slå sin partner?

Läs mer: Polisen: Trots många löften har vi inte prioriterat våld i nära relationer