Bankunionen kan ge Sverige utländsk banknota

Tillsynen av svenska storbanker skulle flyttas från landet om Sverige går med i EU:s bankunion. Risken för att vi får betala för sydeuropeiska bankproblem ökar också.

Men det finns även fördelar att hämta, enligt professor Harry Flam, ordförande i Finanspolitiska rådet.

Frågan om ett svenskt deltagande i bankunionen blev högaktuell när storbanken Nordea i fjol valde att flytta huvudkontoret till eurolandet Finland. Regeringen beställde ”en grundlig och förutsättningslös analys”.

Det var en drygt 500 sidor lång utredning som Anna-Karin Jatko, till vardags generaldirektör för Exportkreditnämnden, överlämnade till finansmarknadsministern Per Bolund (MP) på måndagen. I utredningen har konsekvenser av att delta, eller inte delta, analyserats för att jämföra för- och nackdelar med de olika scenarierna. Utredningen innehåller inga rekommendationer.

– Vi tillsatte utredningen för att belysa för- och nackdelar. Det blir ett viktigt underlag för att fortsätta processen. Men vi har inte tagit ställning, säger Per Bolund, på en pressträff.

Han har tidigare sagt att om det framkommer stora fördelar kan det vara motiv för ett deltagande. På en fråga från TT om vilka fördelar som skulle väga tungt svarar han:

– Det är uppenbart att det finns både för- och nackdelar. Det handlar exempelvis om möjligheten till riskdelning i ekonomiska affärer. Samtidigt finns möjliga nackdelar i form av inflytande och påverkan. Det är den avvägningen vi sitter med, säger Per Bolund.

Professor Harry Flam, ordförande i Finanspolitiska rådet, ser som många bedömare både för- och nackdelar med att delta i bankunionen.

– Bankunionen är bra. Man får ett gemensamt regelverk för tillsyn av de största bankerna, de som har verksamhet i flera länder, säger han.

– Det är ett gemensamt försäkringssystem. Sedan finns det också en fördel i att banktillsynen sker på armslängds avstånd. Bankunionens tjänstemän som utövar tillsyn blir kanske mer opartiska än vad svenska tjänstemän skulle vara, tillägger han.

Flam tycker samtidigt att det finns fog för kritiken som riktas mot att Sverige i bankunionen förlorar inflytande i viktiga frågor för svenska banker. Sverige är nämligen inte med i eurosamarbetet och sitter därmed inte heller i ECB-rådet, som är det högsta beslutande organet i tillsynsfrågor.

– Det är ingen fördel att inte sitta med och fatta viktiga beslut. Det är inte bra, säger han.

Fast Sverige skulle som icke-euroland i bankunionen trots allt sitta med när ärenden hanteras på tjänstemannanivå, i den så kallade ECB-nämnden.

En annan het fråga vad gäller bankunionen är det ofärdiga tredje benet med en europeisk insättningsgaranti. Motståndet mot att skapa ett system som garanterar alla insättningar i bankunionens banker med en gemensam pott pengar kommer främst från Nordeuropa.

Andelen problemlån i banker i länder som Grekland och Italien beskrivs ofta som alldeles för hög från början för att det ska gå att få politiskt stöd för att använda nordeuropeiska skattepengar när kundinsättningar i sydeuropeiska banker ska ersättas.

– Om banksystemet i Italien råkar ut för en smäll kan det bli väldigt dyrt för alla länder som är med i bankunionen, säger Flam.

Det har diskuterats om nya deltagare i bankunionen skulle kunna skyddas mot kostnader som härrör från redan kända och historiska problemlån i andra länders banker.

– Men jag vet inte om det är tekniskt möjligt och om det finns politiskt stöd för det, säger Flam.