DN Åsikt. ”Kungen borde inte prisa folkmordsförnekare”

INSÄNDARE. För sju år sedan vägrade kungen att dela ut ett miljöpris på grund av civil olydnad. Då borde han heller inte dela ut årets Nobelpris i litteratur till en folkmordsförnekare som Peter Handke, skriver Hasan Nuhanovic, bosnisk tolk åt FN-trupperna i Srebrenica, och Jonas Paulsson.

2012 tilldelades 19-åriga Alva Snis Sigtryggsson priset som årets miljöhjälte för sin kamp att rädda Ojnareskogen på Gotland. Men eftersom hennes arbete inneburit civil olydnad ansåg inte kungen att han ville överlämna priset till henne.

Det skulle verkligen vara absurt om kungen tycker att det är orimligt att prisa miljöaktivister men rimligt att prisa en folkmordsförnekare. Peter Handke ägnar sig nämligen åt klassisk folkmordsförnekelse.

Folkmordet i Srebrenica var en hämndaktion, förklarar han: ”Låt oss också – äntligen – lyssna på de överlevande efter de muslimska massakrer som ägde rum i de många serbiska byarna runt det muslimska Srebrenica. De som upprepade gånger genomförts på befallning av stadens kommendant under de tre år som föregick Srebrenicas fall. De massakrer som – fasansfull hämnd och evig skam över de ansvariga bosnienserberna – ledde till det stora blodbadet i juli 1995.”

Kriget i Bosnien utbröt eftersom Serbiens Slobodan Milosevic ville rita om gränserna mellan Serbien och Bosnien. Hans mål var att skapa ett Storserbien. Men för att lyckas med det behövde han få bort de icke-serber som levde i samhällen längs med floden Drina i östra Bosnien.

På våren och under försommaren 1992 inleddes folkmordet på icke-serber i Drina-dalen. På platser som Foca, Zvornik, Visegrad, Vlasenica och Srebrenica mördades människor. Men somliga kunde gömma sig i skogen. Så småningom tog dessa människor sin tillflykt till Srebrenica, vars befolkning svällde.

Det hör till myterna om kriget i Bosnien att folkmordet begränsades till Srebrenica den heta sommaren 1995. Men folkmordet började i själva verket redan 1992. 

En forskare som studerat detta är Edina Becirevic, som lägger fram en rad konkreta bevis för den serbiska folkmordsbyråkratin som var både planerad och utstuderad. Långt ifrån en oplanerad hämnd för gångna oförrätter.

Hon har också specialstuderat det ”långsamma folkmordet” i Srebrenica där tiotusentals svältande bosnier belägrades från 1992. De styrande tvingades till livsmedelsräder till omgivande militärt befästa serbiska byar. Sådan var alltså sammanhanget och bakgrunden till de räder som Peter Handke menar ”hämnades” sommaren 1995.

Nobelkommitténs och Svenska Akademiens försvar av beslutet att belöna Handke med Nobelpriset präglas i hög grad av okunskap om det folkmord som författaren förnekar. Ett exempel på det är en artikel i Svenska Dagbladet (7 december 2019) där Nobelkommitténs ledamot Henrik Petersen förmedlar rena felaktigheter med Handke som avsändare.

Dit hör exempelvis att Slovenien skulle ha varit den första republik som lämnade den Jugoslaviska federationen när det i själva verket var Serbien. Eller att EU:s erkännande av Kroatien skulle ha varit förhastat när det i själva verket ägde rum först efter ett blodigt krig hösten 1991 som lade stora delar av Kroatien i ruiner.

Beslutet av Svenska Akademien att belöna Handke med Nobels litteraturpris kommer att skänka hans böcker om forna Jugoslavien en kvalitetsstämpel som varken böckerna och författaren förtjänar.

2004 var Handke dessutom en av som tyckte att det var helt fel att Milosevics ställdes inför rätta i Haag då han var en av undertecknarna till ”Artists’ Appeal for Milosevic”. I texten kallade man rättegången mot Slobodan Miloseivc för ”orättvis”.