Språkkrönika: Turismen byter namn på platser
by Anders SvenssonDet är inte bara i Sverige som engelska lånord breder ut sig. Samma sak gäller i de övriga nordiska länderna, konstaterar Anders Svensson i språkkrönikan.
Ibland får jag brev där avsändarna hävdar att svenskar är alldeles särskilt förtjusta i engelska. Vurmen för världsspråket går enligt den här föreställningen ut på att vi gärna byter till engelska när vi får chansen – och att det i svenskan pumpas in en mängd mer eller mindre onödiga engelska lånord.
Att engelska sedan årtionden är den främsta långivaren till svenska är obestridligt. Och att många svenskar vill stoltsera med sina kunskaper i engelska är ett faktum.
Men att Sverige skulle utgöra ett exceptionellt undantag i något slags självutplånande underdånighet gentemot engelskan stämmer inte. Samma trend och samma diskussion finns i våra grannländer.
No-harm center blev namnet på ett nytt centrum för patientsäkerhet på Vasa centralsjukhus i Finland. Namnet syftade på Hippokrates ed, den ed som läkare svär där de bland annat förbinder sig att inte skada patienter.
Att använda engelska är i Norden förknippat med strävan efter att uppfattas som världsvan och modern.
Kritiken var hård. Institutet för de inhemska språken ansåg att No-harm center stred mot den lag som säger att finländska myndigheter ska använda svenska och finska. Andra ifrågasatte den underliga placeringen av bindestrecket. Till sist backade sjukhuset.
På Island har turismen vuxit enormt de senaste åren. En konsekvens är att allt mer engelska letar sig in på kartor som används i besöksindustrin. Den svarta sandstranden vid glaciärlagunen Jökulsárlón heter Breiðamerkursandur. Men på Googles kartor finns bara turistanpassade Diamond Beach, som syftar på de isberg från glaciären Breiðamerkurjökull som spolas upp på stranden. Vid foten av berget Reynisfjall ligger Reynisfjara, en annan svart strand med spektakulära klippformationer, som allt oftare kallas Black Sand Beach på kartorna.
Nyligen vände sig Örnefnanefnd, den isländska ortnamnsnämnden, till kommunerna och uppmanade dem att arbeta för att bevara de isländska namnen.
I centrala Oslo fanns redan 2014 lika många engelska som norska butiksnamn. Och i Danmark föreslog Radikale venstre för några år sedan att engelska skulle bli officiellt språk. Allt från vägskyltar till lagar skulle finnas på både engelska och danska.
Att använda engelska är i Norden förknippat med strävan efter att uppfattas som världsvan och modern. Men det är alltså inte bara i Sverige som engelska har hög status. Våra närmaste grannar är minst lika betagna.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Gör veckans språktest: Vad betyder orden?
2 frågor om språket
Djur har hudar – människor har hud
Kan man verkligen säga: ”Olika hud behöver olika skydd”? Det känns som om det borde stå ”olika hudar …” men det låter ju nästan djurlikt.
Erika
Svar: Du har nog besvarat din fråga själv. Hudar uppfattas sannolikt antingen som djurhudar eller som mycket medicinskt för människohud(ar). I tidnings- och tidskriftstext från de senaste åren används bara hudar (i plural) för djurhudar och trumskinn, med något speciellt undantag: ”Det primitiva slumrar under våra sommarfriska hudar”. Så vanligen betyder inte hudar människoskinn. Man skriver inte mörka hudar, torra hudar etcetera, utan mörk hud, torr hud …
Ordet hud är ett oräknebart substantiv, ungefär som mjölk: ”olika mjölk (get-, ko-) kräver olika förvaring”. Där kan vi knappast heller tänka oss mjölkar.
Sofia Tingsell
Säg helst nej till förkortningen JA
Skrivs namn på avtal, fördrag, överenskommelser, kontrakt, traktat, förordningar, konventioner och liknande med stor eller liten bokstav?
Arvid
Svar: Benämningar för sådana överenskommelser har i regel en beskrivande karaktär och skrivs därför med liten begynnelsebokstav: januariavtalet, decemberöverenskommelsen, barnkonventionen, återförsäkringstraktaten, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
I undantagsfall kan de få namnkaraktär och skrivas med stor bokstav, till exempel om de fungerar som projektnamn eller inleder en dokumenttitel: ”Förhandla eller dö – Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring”. Även benämningar som inleds med ett egennamn skrivs förstås med stor bokstav: Genèvekonventionen, Spetsbergstraktaten, Lissabonfördraget, Münchenöverenskommelsen etcetera.
Undvik att använda förkortningar för sådana benämningar, även om det ibland förekommer i bruket. Använd alltså hellre januariavtalet och decemberöverenskommelsen än förkortningar som JA och DÖ.
Ola Karlsson
Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Du kan få svar på många andra språkfrågor i Språkrådets Frågelådan. Här finns även kontaktinformation till Språkrådet.