Läsartext: Skippa åldersrelaterad klassindelning och inför istället kunskapsrelaterad

När jag frågat lärare vad som de upplever som svårast i lärandet idag, svarar man i de allra flesta fallen att man inte hinner med att undervisa alla elever.

Vad gör vi för att förbättra förutsättningarna i klassrummet? Några i en växande skara ropar på fler lärare. Jo visst går det men det blir dyrare. Räcker klassrummen till?

Här ligger knuten. När barnen kommer och ska börja i första klass i 7 årsåldern, kan kunskaps- och mognadsspridningen vara så stor som från 5 år till 9 år. Det säger sig själv att detta är en fantomuppgift för läraren att hantera. Några elever kommer att behöva och få mycket uppmärksamhet för att komma ifatt. Det är inte alls säkert att man hinner ifatt över huvud taget. Andra får undervisning anpassad till deras kunskapsnivå och det är ju bra. En grupp lämnas åt sitt öde, för de behärskar redan det som ska läras ut. Här uppstår problemen. En del kan inte, andra kan en del och övriga kan för mycket.

Inhämtning av kunskap beror av många faktorer, som förutsättningar (kunskapsnivå), intresse (inget motiverar som den inre kraften) och yttre faktorer (kamrater, föräldrar, lärare osv). Vi har alla olika förutsättningar på olika områden.

Har man inte tillräckligt med baskunskap blir det svårt att tillgodogöra sig ny kunskap. Har man halkat efter på grund av sjukdom, egen ledighet, ointresse eller andra faktorer blir det svårt att hinna ifatt. Idag är det praktiskt taget ingen som går om en klass. Istället pratar man om läxhjälp, stödundervisning, sommarskola, resurslärare och så vidare. Så behöver det inte alls vara.

Vi måste rätta klasserna efter elevernas kunskaper och förutsättningar. Alla som går i en klass måste vara i samma fas av kunskapsinhämtning. Bryt upp den åldersrelaterade klassindelningen. Vi ska ha en kunskapsrelaterad klassindelning. Ett år känns jobbigt att behöva gå om. Vi ska ha kortare kunskapsavsnitt, kanske bara 4 till 6 veckor. ”Intagningarna” sker därför lika ofta. En elev som går ut motsvarande 9:e klass ska alltså ha tillägnat sig mellan 60 och 90 kunskapsavsnitt. Eftersom eleverna har olika kunskap på olika områden kommer eleven att olika klasser i olika ämnen. Det kan ju vid en första tanke vara lite hisnande, men inom sporten har man olika lagkamrater i olika sporter, svårare än så är det inte.

Det finns bara två betyg. Antingen är man godkänd och då får man läsa vidare på nästa kunskapsavsnitt. Eller så har man misslyckats och då får man gå om. Det här är bra. Inget är så frustrerande att behöva börja att läsa och inhämta nya kunskaper om man inte har tillräcklig grund att bygga på.

Vi har alla olika intressen och förutsättningar. Vi mognar på olika sätt. Även om vi inte vill att det ska vara så är det skillnad mellan flickor och pojkar. Tjejer har till exempel i allmänhet bättre språklig förmåga medan killar tenderar till att vara begåvade matematiskt och tekniskt (usch då, generaliseringar är vidöppna för kritik).

Vi borde ha praktisk filosofi redan från början i undervisningen, det är viktigt för den sociala utvecklingen och förståelsen. Det är också viktigt att praktiska ämnen kommer in relativt tidigt i undervisningen. Syslöjd, träslöjd, metallslöjd, hemkunskap, gymnastik och så vidare måste få plats inom skolan.

Det här är för mig en attraktiv modell för skolan. Motivationen ökar för både lärare och elever. När eleverna är i fas med inhämtningen av kunskap ökar tillfredställelsen för alla.

Samhället får bredare och större resurser genom att alla elever odiskutabelt har tagit sina ”poäng”.

Finns den här skolan? Går den att organisera? Hur ska den organiseras för att fungera? Ska skolan vara indelad i något som motsvarar låg-, mellan-, högstadium och gymnasium.

Resurserna kan ökas om det som motsvarar låg- och mellanstadium finns på ett ställe och högstadium och gymnasium finns på ett ställe. Jag tänker närmast på att fysik, kemi och biologi kräver mer resurser än rena läsämnen. Dubbla uppsättningar verkar vara slöseri med resurser. Det blir närmare till skolan. Idag har vi ofta klasserna 1-6 på ett ställe, 7-9 på ett annat och gymnasierna på ett tredje. Visst är det en tanke som år värd prövas (tankemässigt).

Med det menar jag att at en grupp med lämplig sammansättning borde träffas och diskutera hur denna modell av skolan skulle organiseras för att den skulle fungera.

För övrigt anser jag att både skolan och sjukvården borde drivas i statlig regi.

Jan Öhlund